Jag kan väl inte säga att allt är packat, men det som tar tid att packa är färdigt. Måste hämta några fler kartonger imorgon bitti till de sista kläderna, sen är det lite småplock med sånt man haft uppe på väggarna osv, och kastrullskåpet och lite porslin, men ändå så man känner att det är under kontroll. Gick fort att fylla kartonger när man väl kom igång, skulle tro att vi får nog ihop kanske 4o stycken.

Igår och idag har jag haft svårt att hitta det positiva med flytten, även fast jag vet att det är hur mycket som helst. Det är bara det med det här vemodet som stoppar mig att känna mig glad. Finns så mycket jag kommer sakna med det här staden, framförallt:

Busbrudarna Therese och Emelie (och Mathias lite också såklart) Har blivit så van att ha dem så nära inpå. Har ma haf tid över har det bara varit att springa över till varann, tar ju bara nån minut att gå/cykla. Känner mig också lite hemsk som drar bort Selma från en så go och snäll vän som Emelie, men hoppas att vi kommer träffas relativt ofta ändå. Den här gången ska jag göra allt jag kan för att infria de där löftena man gr varann när man skiljs, att man ska hålla kontakten och hälsa på! Ni är för viktiga för att mistas!

Valbo köpcentrum och stan: Man kan inte jämföra Sundsvall och Gävle som städer. Människorna bortser jag ifrån, charmen med Gävle är total, det är så mysigt och lugnande att ta en shoppingtur på något av ställena.

Grönområdena: Bolougnerskogen, stadsträdgården, naturen utåt havet och Bönan, Furuvik, Älvkarlebyfallen osv. Finns många smultronställen häronkring, tyvärr blir man ju som alltid lite hemmablind och tar inte alltid tillvara på alla utflyktsplatser som finns.

Radhuset: Som jag har klagat på detta radhu genom åren. Tapeterna, golven, störningen av grannar, saknaden av sol på sommareftermiddagarna på baksidan -jag har klagat på det mesta. Men nu när vi ska lämna det ser man en skönhet och charm i allt. Som tidigare tror jag att det har mycket med lilla Selmas nedkomst att göra, att det här var hennes första hem. Men den här gången ska jag inte göra samma misstag som sist, nu ska jag börja med en gång att göra oss hemmastadda, att tapetsera och fixa så man trivs.

Minnena: På de dryga sju år som gått sen jag först flyttade hit har det hänt en del, både i världen och privat. Det största och bästa är givetvis våran älskade prinsessa Selma som förändrat mitt liv totalt, men finns ju många andra händelser också som medverkat till hur livet blivit på ett eller annat sätt. Som tur är har jag alltid varit duktig att ha med mig kameran, så mycket blir man påmind om på kort, sen är det väl så att det viktigaste bär man med sig ändå.

Nu ska jag ta upp lillan från ett sent kvällsbad. Väntar på våra kära vänner Malin och Arne som just i detta ögpnblick passerade Tönnerbro på sin väg för att hjälpa oss med flytten. Har ont i huvudet ikväll, så känns inte som det dröjer alltför länge ändå tills jag söker mig mot sängen.