Nu är det helg igen. Var egentligen meningen att vi skulle varit hemma igen för flera dagar sen, men så blev ju liten sjuk och tycker inte hon ska behöva sitta så länge i bilen när hon inte är pigg (läs: jag ser en chans att stanna längre ;) Har träffat många mäniskor som jag tycker om under vistelsen här. Syrran och hennes familj ar vi faktiskt träffat rätt mycket denna gång. Underbart att se hur mycket Selma tycker om att busa med sina små kusiner! Sen har vi ju gjort ett par besök hos mormor, idag var vi till min morbrors familj, snabbvisit hos Therese o Micke osv. Sen igår när ni var till Birsta för att fönstershoppa lite, äta lunch och spana efter julklappar sprang jag in i två gamla kompisar.. Tyvärr måste jag nog säga fd kompisar eftersom jag knappt sett dem sen vi slutade gymnasiet, men det var iaf kul att se dem igen! Spralliga Anna som alltid är lika goa o glad, samt goa Katrine. Ofattbart hur tiden går utan att man märker det!

Satt och funderade på en sak igår när vi åkte bil... Jag har lagt märke till att när jag ska berätta något för någon nuförtiden säger jag alltmer sällan "jag". Det är istället "vi". Oavsett om det handlar om vad man gjort, att man är sjuk eller liknande. Har jag blivit totalt osjälvständig de senaste åren, har det att göra med att man fått barn eller växer par som varit ilag i flera år till sist samman till ett "vi"?

Kanske är det läge att ta sig en funderare om man kanske beöver jobba lite på jaget.. Det senaste året jag inte tagit mig speciellt mycket tid för mig själv. Jag lägger knappt nån tid på att fixa till mig längre tragiskt nog. Har väl aldrig varit nån egocentrisk typ, men vill ju inte förfalla totalt. Och nog skulle det vara skönt för en liten paus och ladda batterierna och göra något man tycker om. Inte för att jag inte tycker om att vara med Tommy och Selma, det är inte det jag menar.. Utan att göra något man brukar tycka är kul.. Ska fundera lite på vad det kan vara.

Nu står det just varma mackor med svampstuvning o jäser inne i ugnen. Är vrålhungrig.. Sen blir det väl en tv-kväll i bästa soffpotatisanda :)

Ha en trevlig kväll och helg alla ni som läser!

Kunde inte sluta tänka på Tilda igår, tankarna på henne dök upp med jämna mellanrum. Vi pratade med hennes mamma för bara några dagar sen när hon skulle hämta Tilda på dagis. Hon tyckte det var skönt att börjat jobba efter att ha varit hemma i 1,5 år, nu skulle hon nog göra allt för att få vara hemma med henne resten av livet. Igår hade de varit på sjukhuset för att titta på henne för sista gången. Hur jobbigt måste inte det vara att lämna sin lilla/lille ängel för sista gången? Att aldrig få känna doften, den mjuka kinden eller höra hennes/hans skratt igen..

Tänker också på hur lyckligt lottad jag (vi) är som har Selma. Jag som alltid sagt att jag inte skulle skaffa barn var en bland de första från den gamla kompisskaran att få ett. Ett beslut som jag aldrig ångrat, trots att det faktiskt inte var planerat. När beskedet kom stod det bara helt klart, och under dessa månader var hon så efterlängtad, ville bara att hon skulle komma så jag fick hålla henne. En bloggskrivare jag nämnt tidigare-> www.mammabeckas.blogg.se skrev ett inlägg härom dagen hur tacksam hon ibland kunde komma på sig att vara för att få vara mamma till just de barnen, och det är exakt så det känns! Ibland när Selma tittar på en sådär ljuvligt, eller ler ett av sina leenden som lyser upp hela världen, känner jag mig så stolt och glad att jag får tårar i ögonen. Jag vill bevara varenda ögonblick med henne, verkligen ta vara på tiden när hon ännu är så liten att man är viktigast i världen för henne. Och så smyger de där skuldkänslorna på en.. att man ibland tycker att det kan kännas lite jobbigt när hon kräver ens fulla uppmärksamhet, att man sällan får slutföra det man påbörjat, eller ens hinner påbörja det man planerat.

Då gör händelser som det här att man får en tankeställare, att man måste värdesätta allt underbart och alla underbara som man har i sitt liv!

Har fått ett väldigt tråkigt och hemskt besked idag.. En anhörig till Tommys bror har miste sitt barn i plötslig spädbarnsdöd natten till igår. Vi umgicks inte med dom, träffades bara vid födelsedagar osv, men det kändes ändå som en chock när jag fick veta. Lilla Tilda blev 1,5 år innan det som inte fick hända hände. Jag hade precis börjat slappna av nu när Selma hunnit bli ett år, det sägs ju att det ska vara som vanligast när de är mellan 4-8 månader. Men nu tror jag det blir att köpa ett andninglarm ändå, får ta av sparpengarna.. de kostar ju runt 2000:- Men det är det värt!

Mamma sa just "ja, de får då ingen rolig jul". För mig skulle det nog inte bara en hemskt period, utan innebära slutet på livet. Jag tror inte jag skulle kunna gå vidare efter en sådan händelse. Skulle jag mista Selma föredrar jag nog hur hemskt det än låter att lämna Tommy ensam kvar, att dö själv.. Vad är det som gör att vi är olika utrustade att klara såna situationer? Gener, tidigare upplevelser, anhörigas stöd eller vad?

Läste för en tid sedan på löpsedlarna att mamman till mördade Saga o Maimillians väntade barn. Min första tanke var: redan? Men alla är olika, och även om det förmodligen inte skulle vara ett alternativ för mig kan det vara det för dom. Nä, jag vet i alla fall en liten tjej som kommer att bli extra kramad och pussad idag. Om jag bara kunde förklara för henne hur värdefull hon är och hur mycket jag älskar henne. Mammas underbara lilla Selma.

Vaknade runt 08 i morse.. var så trött så ville bara somna om. Höll om lillan så hon sov faktiskt vidare till närmare 10, världens sovmorgon men var behövligt för henne då det blev sent igår, somnade inte förrän närmare 23.

Har varit en lugn dag, inte gjort många knop inte. Småpratat med mamma mest, fikat, lekt med Selma och stökat på. Skulle egentligen varit och träffat mormor, annars lär det väl inte bli av eftersom vi förmodligen åker tillbaks på söndag.. men känner inte för att åka nånstans. Skulle velat haft nåt att pyssla med.. nåt kreativt. Finns liksom lite mer tid för det häruppe när Selma har världens bästa lekkompis (morfar).

Ska ta och se mig om det finns några fler jobb att söka också. Börjar bli lite orolig att inte ha nåt jobb att gå till när föräldraledigheten tar slut. Allt lägger ju ner. Sandvik skulle visst varsla 1000st, Astra Zeneca likaså, så nu blir det väl ännu hårdare på arbetsmarknaden. Hade man haft en normal arbetsgivare när man blev gravid hade man ju inte behövt sluta.. men hade inget val. Borde finnas nån myndighet som ser över arbetsgivare och deras beteende... hur de behandlar sina anställda. Fast det är väl mycket det som är fackföreningarnas jobb... men hur det sköts är ju en annan femma. Lika lätt att få tag i nån där och få nån hjälp som överallt annars tycker jag. Inte för jag ska klaga, de hjälpte ju mig att få min berättigade semesterersättning när jag slutade i allafall... annars hade jag väl blivit snuvad på den också.

Nu dags för middag åt Selma.. Själv får man nåt gott serverat idag.. paltbröd med vitsås och stekt fläsk ;-9 Mammas mat går inte av för hackor den!

Diskuterade oss fram till en tripp till Medelpad i morse. Pratade om det vid 10 och vid 13 var vi iväg. Snabbstopp i Hudik för att lillan skulle få lite mat och röra på benen. Var in till Therese och Micke och tittade på lägenheten och fick lite fika. Och pratade och skvallrade lite såklart :9  Var riktigt fin lägenhet och mysigt område, skulle nog också kunna tänka mig att bo så ett tag till man hittar hus.. Selma somnade i bilen på väg till Thr, så vi stannade till på Ludde's i Vattjom och köpte en mosbricka, gott!

Blir inte så mycket gjort ikväll förutom att sessan leker med morfar, och snart själv jag väl kika på Grey's anatomy..

Måste komma ihåg att ringa imorron och avboka den bestämda middagen på lördag, hoppas de inte blir sur. Men bättre timing att åka hit nu än nästa vecka då Selma ska vaccineras och allt.

Planerar ett besök på bahuset i Matfors med syrran och ungarna på fredag. Hade kostat 57:- sist för henne och 2 barn, billigt! I Gävle på fjärran höjder kostade det 100:- för att bada för en vuxen! Hutlöst!

På de flesta bloggar står det nu nåt om snön (eller avsaknaden av snö). Verkar som alla bara väntar på att det ska bli vinter snart. Vart är vi påväg när det är mitten av november och inte en snögnutta ute? Förrän nu.. stora flingor som virvlar omkring, men det är väl för mycket att hoppas på att de ska ligga kvar.

Idag ska vi ner på stan för att uträtta en del ärenden. Tommy ska på information om nån kurs inom lager och logistik, vi ska på Clas Ohlson för att se om vi får byta den fjärrstyrda strömbrytaren som inte höll mer än nån månad, samt till fotografen och titta på Selmas testbilder som var klara. Skönt att ha några sorts planer för dan när det är sånt här grått och trist väder, blir ju seg och deppad av att bara vara inne.

Läste på ett forum på familjeliv-sidan igår om mödrars sömn. Det var nån som hade skrivit om sina sömnproblem, och det var såå skönt att läsa att man inte är ensam om det. Var flera som skrivit inlägg i tråden, och många som till slut sökt hjälp för det. Man tycker att man borde somna  när man är så trött, men lätt är det inte. Kan ibland ligga i timmar och bara vänta på att få somna. Får ångest ibland när jag ligger där, man känner tiden gå och bara väntar på att lillan ska vakna igen...

Nu ska jag springa upp på Ica och se om de har nåt i lunchväg. Måste bli bättre på att storhandla så man har nåt hemma att laga av.

Kom ju på igår kväll att jag inte skrivit ett dugg om sessans födelsedag! Den 11 november blev hon ju ett helt år! Så nu räknas hennes ålder inte i månader längre... tiden har gått så fort!

Delar med mig av lite bilder från hennes födelsedag. Notera flinet när hon öppnas paketet med Hello Kitty i sängen :-)

Vi fick en överraskning allihop när mamma och pappa (mormor o morfar) kom kvällen före för att sova över. Dom hade nämligen tagit med gammelmormor.. så det blev lite trångt, men finns det hjärterum...

Hon fick en bra födelsedag gumman våran. Förutom mormor, morfar o gammelmormor kom farmor o farfar, gammelfarmor, farbror m fam och sen dök även lekkompisen Emelie o hennes familj upp. Så hon var helt slut på kvällen lillan. Inte av själva paketöppningen, för den var väl inte överdrivet spännande tyckte hon, men av allt liv och surr. Fick mycket fina presenter! Bl.a fina kläder, batteridriven traktor med vagn (syns på en av bilderna), spelande gonattdocka, kappa med tillhörande stövlar, batteridriven badleksak, byggklossar osv.

Och visst är jag värd en klapp för Kitty-tårtan? :) Hade tänkt skurit ut den som Kitty först, men kom underfund med att alltför mycket tårta skulle gå till spillo då. Men blev bra ändå, eller hur?

Satt nyss och försökte skriva en lista på lite tips jag kan kolla efter i julklappsväg, börja ju bli dags för det nu så man slipper vara ute i sista minuten. Visserligen gick det väl ok förra året också då lillan var relativt nyfödd och man köpte alla klappar på sammanlagt en timme, men nog är det roligare och skönare att slippa stressa. Resultatet blir också bättre?

Till lilla prinsessan har jag en hel del förslag, värre är det till resten. Tommys har jag redan köpt, det gjorde jag för några veckor sen när vi var i Sundsvall och det var rea på PO's fiske. Tycker det är svårt det här med julklappar. Hur mycket man ska ge för och till vilka.. I min släkt t.ex har vi kusinet gett varann när vi var yngre, men inte längre. Skulle dock vilja ge Marie (en av mina kusiner, den jag har mest kontakt med) något för att visa uppskattning och omtanke. Men känns dumt att inte ge hennes bror isf.. och ger jag honom känns det dumt att inte ge kusinerna på morbrors sida.. osv. Hur ska man göra? I flera år har vi dessutom diskuterat inom familjen att dra ner på julkapparna, syster och jag har redan gjort slag i saken men mamma och pappa köper ju ändå lika mycket, vilket gör att man får lite dåligt samvete. Enklast vore det att ge varann en liiten sak, och hellre kanske köpa något åt sig själv som man gärna vill ha, men en jul i stort sett utan julklappar, kan det vara någon jul det? :) Kanske bara jag som är barnslig, men nog är det en höjdpunkt med julklappsutdelning!?

Har varit en lugn helg för vår del. Igår var vi ut till Valbo och strosade runt i ett par timmar. Idag har vi varit till Strömsbro och tagit en promenad, sen en snabb fika hos Tommys mamma och pappa. Har satt upp en hylla ovanför lillans säng där jag ska ställa hennes saker som hon är för liten för, och inte bör nå. Vet inte varför jag pysslar på så när vi ändå planerar flytt förr eller senare, men vill ha nåt att göra. Har förresten fått tips om ett hus som kanske blir ledigt i Sundsvallstrakten till våren, men man ska väl inte hoppas för mycket, risken är stor att man blir besviken. Någon som vet fler..? Säg gärna till isf!