Är slut i kroppen på ett bra sätt. Varit ute och gått med Therese när småttingarna skulle sova, och vi var nog ute i över 1½ timme. Har tyvärr fått ett besvärande skavsår på ena hälen, men tror jag har sånt där Compeed-plåster nånstans härhemma, så får ta och leta rätt på det så ska det väl ordna sig. Känns även i huvet att man fått lite mer frisk luft än vanligt idag. Har ju påbörjat Selmas inskolning på dagis, så var även ute två timmar på förmiddagen. Nu första dagarna är det bara två timmar/gång, och kände igår när vi kom hem att det räckte, att barnen ska orka med de ljudnivåerna en hel dag förstår jag bara inte. Hittills har hon iallafall trivts som fisken i vattnet. Hon är helt förundrad över hur mycket barn det är på ett och samma ställe ser det ur som. Fick lura med henne till vagnen idag när det var dags att gå hem, hon hade nog kunnat lekt ett tag till. Men behövs att vi införskaffar lite extra ytterplagg, galonvantar, ofodrade galonbyxor att dra ovanpå overallen och även allvädersstövar om hon inte växt i dem som hon fått efter Alexander eller Alfred. Har fått rabattcheckar på Lindex, så tänkte ner i eftermiddag för att se om det är nåt som passar. Ska även till lilla Ida o c/o och fika efter middagen, så tar det samtidigt eftersom det är åt samma håll.

Har verkligen inget middagsuppslag idag. Skulle sitta fint med nånting färdiggjort, men jag vet att vi borde låta bli. Varför kan det inte finnas nåt nyttigt som är färdigt och klart? Nån som vet nåt? Måste inventera kyl och frys tror jag..

Ofta när jag får lite tid över för mig själv sätter jag mig här vid datorn och bloggar/läser andras blogg. Sambon retas med mig för det, mamma blir sur när vi hälsar på där och det "stjäl" tid när jag annars skulle pratat med henne. Ändå blir det lite som ett beroende när man väl börjat. När jag var yngre skrev jag dagbok. Inte vet jag om det var brist på händelser i mitt liv, men ofta kom den mest att handla om triviala saker, och det kanske man ska vara glad för, för många är nog dagboken ett utlopp för alla jobbiga känslor man kan ha när man växer upp. Men med bloggningen tycker jag att det är nåt annat.

Varför jag bloggar:

Först och främst tycker jag att det är ett sätt att smälta händelser och tankar/känslor. Samtidigt som man skriver om något tänker man ju också efter och funderar vad man tycker om saker och ting.

För mig är det även ett sätt att ibland få ut aggressioner som annars skulle ha riktats mot någon annan. Så med andra ord borde Tommy vara glad för att jag börjat med detta ;) Nä, men skämt åsido så tycker han nog att jag är lugnare i humöret nuförtiden, fast det kan också ha att göra med att jag inte orkar hetsa upp mig över småsaker sedan lillan kom.

Sedan älskar jag att skriva. Hade jag tänkt tanken innan jag började plugga så känner jag att jag kanske hellre skulle ha läst något på den banan istället för den utbildning jag valde. Tror ju att det är lättare att slå sig fram om man jobbar med någon man trivs med.

Varför jag läser bloggar:

Först av främst kan jag börja med att säga att jag inte följer bloggar där det uppdateras tiotals gånger om dagen med några få rader varje gång. Jag bryr mig inte om vad folk gjort den senaste timmen, utan jag vill att det ska vara läsvärt. Nu har jag inget emot vardagliga bloggar, utan det är just det här hattandet med korta inlägg som gör mig galen. Förstår inte heller hur bloggarna orkar logga in och allt för det, är det för att locka läsare i och med att de syns på "senaste inläggen"?

Tycker också att det är en fröjd att läsa välskrivna texter. Det är sällan jag fortsätter läsa en blogg där texterna innehåller mycket stavfel, mängder av fråge- eller utropstecken osv.

Är även kul att få en inblick i andra människors liv. Helst där ens eget skiljer sig från bloggarens. På samma sätt tycker jag det kan vara roligt att läsa en text där den som skrivit har vilt skilda åsikter från en själv. Det får en att se saker från en annan vinkel, och för mig kan nog det vara bra att göra ibland.. Fast sedan är det ju roligt att följa bloggar där man har samma intressen/åsikter/sorts liv också. Av motsatt anledning.

Har blivit lättare sen bloggnignen kom igång att "hålla reda på" gamla kompisar och bekanta. Att veta vad de gör och håller hus nuförtiden. Däremot är jag inte så att jag måste följa deras bloggar ständigt, utan går kanske in på deras sida via länkar för att uppdatera nu och då.

Flera gånger nu senaste tiden när jag umgåtts med någon och de berättat saker, har jag kommit på mig själv med att säga, "ja, jag läste detpå din blogg". Det gör egentligen att det inte är lika kul att höra samma sak igen, och därför tycker jag att för mycket bloggläsande förstör samvaron med vänner litegrann. Skulle man ringa och träffa människor mer om man inte läste deras bloggar?

En annan sak som jag nästan tycker kan vara lite otäckt med det hela, är ju att det faktiskt är offentligt. Visst väljer man vad man skriver, men det som inte verkar vara för privat eller speciellt just då, kan ha en annan betydelse i framtiden. För det har man ju sett på kommentarer som en del får, att läsare sätter sig in lite för mycket i bloggarens liv ibland, och ska bevisa att saker och ting är rätt eller fel. Att man förvrängt sanningen eller liknande. Om vi tar ett exempel som jag tänkt på ibland, så är det ju som alla vet ganska lätt att hitta igen någons blogg via en sökmotor. Om man då söker jobb på ett företag, är det ju ingen sak om man registrerat bloggen i sitt eget namn att ta reda på en hel del om den personen. Och hur man är gör så är det ju svårt att ge en helt riktig bild av vem man är som person på riktig via en blogg, pga. hur olika människor uppfattar saker och läser mellan raderna. Så för vissa kanske det är väldigt positivt, medan det stjälper andra..

Inte vet jag. Finns som sagt många uppfattningar och åsikter, det här är iallafall mina om det ganska nya fenomenet bloggning.

Kors i taket så kom jag faktiskt mig för att byta gardiner. Och när jag stod och strök dem hörde jag något på tv'n som var ännu mer förvånande. Enligt nyheterna ska svenska staten avsätta 130 (miljoner eller miljarder?) för att stärka det RYSKA bankväsendet. Inte kan väl det vara sant? Snälla säg att jag missuppfattat alltihop när jag lyssnade på nyheterna med ena örat! För är det så ska jag fundera ut något så jag aldrig aldrig kommer bidra med ett endaste öre igen till staten! Tusan när det går så dåligt som de säger för Sverige just nu så ska vi väl tänka på oss själva i första hand. Sen att världsekonomin hänger ihop kors och tvärs vet jag också men det är en annan femma.

Fick slutligt besked idag att vi får lägenheten om vi vill ha den. Hon skulle skicka kontraktet, så nu blir det till att ta sig rejäla funderare de kommande dagarna. Det enda som egentligen talar emot den att vi med nöd och näppe får in vår 180´s-säng i det största sovrummet. Är ju köket som knyckt all boarea. Får iallafall tid att fundera över helgen för då får vi ju ingen post.

Ikväll blev det filmhyrning. En komedi som vanligt, Sex nånting.. Skulle tydligen vara i samma stil som American pie. Så får hoppas på det så kanske man får sig ett gott skratt innan man somnar.

Kommer få sitta i telefon resten av dagen känns det som. Har 1000 ställen som jag behöver ringa till. -Fastighetsförvaltare, Hyresgästförening, Störningsledare, Förskola.. Det är inte det att varje enskilt samtal tar lång tid, utan att allt folk är så svår att nå. Ringde förvaltaren strax före 14, skulle återkomma 14.00 Ringde 14.02, ute -var vänlig lämna meddelande.. Vore lättare om de kunde bära med sig nån form av handdator, då kunde man maila och skriva att man vill att de ska ringa upp. Men då skulle de väl inte behöva ha det lika slött på jobbet längre, så det är väl inget de eftersträvar.

Har ätit lunch på Ikea idag. Var ut till Valbo för att handla kycklingfilé och fläskfilé då de hade kanonpriser på det nu. Tänkte prova nytt kycklingrecept idag nämligen. Currykyckling med purjolökspotatis, är det ett tecken på att man blivit gammal när man läser recepten i Buffé och MedMera-tidningen? :P

Känns lite lättare idag med allt. Ska ta och göra ett ryck och dammsuga av och kanske byta gardiner i vardagsrummet. Göra lite fint nu när våren är i antågande.

Mycket olika tankar och känslor i omlopp idag. Lättnad då jag äntligen fått förklaring på kroppens symptom, frustration när det inte är något jag själv kan påverka och rädsla att det ska vara värre än befarat. Har en förmåga att alltid tänka värsta möjliga, och när det gäller kroppen är det inte lätt att bara sluta oroa sig över sjukdomstillstånd. Nu får jag gå och vänta i nån vecka att samtliga prover ska bli klara, och under den tiden kommer jag nog hinna oroa mig och tänka en hel del. Får försöka se till att ha fullt upp och göra saker som jag mår bra av så känns det förhoppningsvis lite lättare.

En positiv sak är att vi förmodligen har stor chans till lägenheten om vi vill ha den. Om det inte fanns någon som kunde ta över den väsentligt tidigare än oss ville hon att vi skulle få den. Så det är bara att hålla tummarna att ingen läser lägenhetsannonserna kommande dagarna.

Hade tänkt gjort så mycket här hemma idag, men luften gick ur mig när jag varit till sjukhuset. Har varit och storhandlat nu på kvällskvisten, är väl det enda vettiga som blivit gjort, förutom middag och alla sysslor med Selma vill säga. Känner för att sitta framför tv'n med en bra film, men sparar hyrning ev. till helgen. Blir det flytt framöver finns det bättre saker att lägga pengarna på än sånt.

Kan man ha "bortlängtan" såväl som hemlängtan? Vi kom hem hit till Gävle i eftermiddag, och jag längtar redan tillbaks till Thr. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör det, men jag känner mig bara mer glad och avslappnad där. Här blir jag så fort rastlös, småirriterad och nedstämd. Inte för att jag har nåt att vara det över egentligen, men jag blir liksom lite apatisk av den här tomheten som jag känner när vi kommer hem. Vet inte vad det är jag saknar. Vi har ju folk runtomking oss här också, inte lika mycket men ändå. Får försöka rycka upp mig, kanske känns jobbigareikväll när man har en lång bilresa och ett ständigt upplockande i ryggen också.

Fick en fin utmärkelse av Linnea igår, TACK så jättemycket! Det är kul när nån kan få ut något av det man skriver, även om jag erkänner att det ä mest för min egen skull jag bloggar.

Resan gick bra, men som vanligt tog det lite tid. Selma sov faktiskt ända till nån mil efter Hudik, och sen stannade vi i Söderhamn för att äta och gick en runda på Barnens hus så hon fick röra på småbenen lite. Blev en sen kväll ikväll då hon inte vaknade i bilen för 16, men tiden jag har att passa på sjukhuset är ju inte förrän 11.00 imorgon så vi behöver ju inte ställa klockan tidigt i allafall. Hann träffa syrran och Alfred en stund imorse, de kom indimpandes redan vid 08.15, och då var vi relativt nyvakna.

Vi har just suttit och ätit varma mackor nu och kikat lite smått på Grey´s, och nu är det nattning som gäller.

Efter frukost och duschning imorse åkte vi till min mormor. Tror jag skrivit tidigare om hur mycket jag tycker om att vara hos henne, inte bara pga att jag trivs i hennes hus, utan också för att jag får vara där med henne. Min mormor är nog världens bästa. Hon är snäll, omtänksam, hjälpsam och allt sånt som en mormor ska vara. Men även så mycket mer. Ofta får man bra svar från henne när man inte hittar dem själv, man kan ha riktigt rappa diskussioner med henne och man behöver inte välja orden så att säga. Hon är sådär att även om hon inte tycker likadant så dömer hon en inte. Och det tycker jag är guld värt, för jag har ofta olika åsikter än många andra ;-) eller så är det för att jag inte är rädd att säga vad jag tycker. Åter till mormor.. När jag var yngre tyckte jag att hon var världens största moraltant. Att hon ville att alla skulle säga och göra allting rätt. Men antingen är det för att hon har förändrats sen dess, eller så är det för att jag har växt upp och mina åsikter har förändrats. Kommer ihåg när jag var yngre och man ofta gick på fest eller första gångerna vi var på krogen. Mamma var alltid livrädd att jag skulle bli så full att jag inte kunde ta hand om mig själv (och det hände väl ett par gånger) men allra mest rädd var hon nog för att jag alltid tappade omdömet när jag drack och inkluderade sånt jag var allergisk mot (vilket gjorde att jag några gånger hamnade på sjukhuset). Såna gånger hotade hon alltid med att berätta för mormor av någon anledning. Mormor måste med andra ord stå högt i kurs i våran släkt, vårat överhuvud kanske :) Det är många saker som hemlighålls för henne, och varför fattar jag inte. Är det därför att de alla vill stå väl med henne? Hon är ju knappast så att hon vill bestämma över någon annan.. så av den anledningen kan det inte vara. Mammas strategi funkade iallafall inte på mig. Jag brydde mig inte om hon berättade, och såhär i efterhad förstår jag att mormor knappast skulle brytt sig heller. Möjligen att hon skulle oroat sig för mig, men inte just för det med att jag förtärde alkohol, utan för att jag skulle bli dålig eller att nåt skulle hända. Jag ser upp till mormor på så många sätt. 1. Hon är så osjälvisk. Ser alltid främst till alla andra, och det är nåt jag vill göra men med handen på hjärtat är det inte alltid jag gör det. 2. Hon är alltid trevlig, även mot dem hon inte känner. 3. Hon är stark och klagar inte i onödan. Hon har nog slitit många gånger fler än många andra, ändå är det inte fota hon klagar. 4. Man känner sig väl till mods i hennes sällskap. Ingen behöver känna sig osäker eller konstlad med henne. Hon är rak och öppen och skulle aldrig någonsin se ner på nån. Det finns så många fler saker som jag beundrar med henne, men jag tror att ni förstår vad jag försöker säga.. hon är min förebild.

Sen finns det såklart många andra människor jag också beundrar och som jag skulle önska att jag hade egenskaper och färdigheter som. Jag tror att jag ofta brukar berätta för de jag känner att jag tycker de gör/är bra, och därför räknar jag inte upp alla här.

Vilka har ni som era förebilder? och varför?

Nu sitter jag och väntar på att middagen ska bli klar. Tog och gjorde iordning fisken sen igår, och det doftar underbart från ugnen. Fyllde dem med salt, peppar, citron och dill, sen får det nog bli nån färdigsås till det, och så lite potatis och grönsaker. Har vi tur så kanske det räcker till lunch imorgon. Efter maten ska ni nog åka upp till stugan, Tommy ska hjälpa pappa att söka om kanalerna på boxern. Får se om jag och Selma tittar upp till moster med fam. under tiden. Hon är ju helt galen i djur Selma, och de har ju både hundar och katter, så jag vet nån som skulle bli glad isåfall. Idag är det ju vardag igen, så kanske kanske finns det förhoppningsvis nåt att kika på på tv ikväll, om inte annat går väl Lipstick jungle fortfarande?

Trevlig kväll på er.

Vaknade trött imorse. Tommy tog Selma och jag sov en stund till, ändå var det riktigt kämpigt att kliva upp. Kom iallafall oss iväg och fiskade i tid idag, solen sken en bra stund medan vi var på isen, innan den slutligen gick i moln. Tillräckligt för att det ska hetta i kinderna nu efteråt. Blev tyvärr ingen fångst, men blev erbjuden att köpa sex stycken rödingar och mamma nappade (<- nu var jag väl skojig) på den idén. Så nu står Tommy och rensar fisk som det är meningen att jag ska tillaga nånting framöver.

Somnade framför tv´n igår, även fast filmen åtminstone kan räknas som sevärd. Hyrde en som hette "Solutions" eller nåt liknande. GIvtvis en komedi. Lite lättsam och småskojig, men orkade dock inte se klart slutet innan vi lämnade tillbaks den.

Är det nån som vet om nån bra filmrecensions-sida som ger rättvisa omdömen? Vore bra att slippa ödsla tid och pengar på dåliga filmer, och omdömena på baksidan av filmfodralen stämmer ju näsan aldrig.

Ikväll blir det tyvärr ingen film. Hade jag varit med och lämnat tillbaks den andra hade det nog fått följa med en ny hem, men nu var det Tommy så ikväll får det bli ett zappande antar jag.