Efter frukost och duschning imorse åkte vi till min mormor. Tror jag skrivit tidigare om hur mycket jag tycker om att vara hos henne, inte bara pga att jag trivs i hennes hus, utan också för att jag får vara där med henne. Min mormor är nog världens bästa. Hon är snäll, omtänksam, hjälpsam och allt sånt som en mormor ska vara. Men även så mycket mer. Ofta får man bra svar från henne när man inte hittar dem själv, man kan ha riktigt rappa diskussioner med henne och man behöver inte välja orden så att säga. Hon är sådär att även om hon inte tycker likadant så dömer hon en inte. Och det tycker jag är guld värt, för jag har ofta olika åsikter än många andra ;-) eller så är det för att jag inte är rädd att säga vad jag tycker. Åter till mormor.. När jag var yngre tyckte jag att hon var världens största moraltant. Att hon ville att alla skulle säga och göra allting rätt. Men antingen är det för att hon har förändrats sen dess, eller så är det för att jag har växt upp och mina åsikter har förändrats. Kommer ihåg när jag var yngre och man ofta gick på fest eller första gångerna vi var på krogen. Mamma var alltid livrädd att jag skulle bli så full att jag inte kunde ta hand om mig själv (och det hände väl ett par gånger) men allra mest rädd var hon nog för att jag alltid tappade omdömet när jag drack och inkluderade sånt jag var allergisk mot (vilket gjorde att jag några gånger hamnade på sjukhuset). Såna gånger hotade hon alltid med att berätta för mormor av någon anledning. Mormor måste med andra ord stå högt i kurs i våran släkt, vårat överhuvud kanske :) Det är många saker som hemlighålls för henne, och varför fattar jag inte. Är det därför att de alla vill stå väl med henne? Hon är ju knappast så att hon vill bestämma över någon annan.. så av den anledningen kan det inte vara. Mammas strategi funkade iallafall inte på mig. Jag brydde mig inte om hon berättade, och såhär i efterhad förstår jag att mormor knappast skulle brytt sig heller. Möjligen att hon skulle oroat sig för mig, men inte just för det med att jag förtärde alkohol, utan för att jag skulle bli dålig eller att nåt skulle hända. Jag ser upp till mormor på så många sätt. 1. Hon är så osjälvisk. Ser alltid främst till alla andra, och det är nåt jag vill göra men med handen på hjärtat är det inte alltid jag gör det. 2. Hon är alltid trevlig, även mot dem hon inte känner. 3. Hon är stark och klagar inte i onödan. Hon har nog slitit många gånger fler än många andra, ändå är det inte fota hon klagar. 4. Man känner sig väl till mods i hennes sällskap. Ingen behöver känna sig osäker eller konstlad med henne. Hon är rak och öppen och skulle aldrig någonsin se ner på nån. Det finns så många fler saker som jag beundrar med henne, men jag tror att ni förstår vad jag försöker säga.. hon är min förebild.

Sen finns det såklart många andra människor jag också beundrar och som jag skulle önska att jag hade egenskaper och färdigheter som. Jag tror att jag ofta brukar berätta för de jag känner att jag tycker de gör/är bra, och därför räknar jag inte upp alla här.

Vilka har ni som era förebilder? och varför?

Nu sitter jag och väntar på att middagen ska bli klar. Tog och gjorde iordning fisken sen igår, och det doftar underbart från ugnen. Fyllde dem med salt, peppar, citron och dill, sen får det nog bli nån färdigsås till det, och så lite potatis och grönsaker. Har vi tur så kanske det räcker till lunch imorgon. Efter maten ska ni nog åka upp till stugan, Tommy ska hjälpa pappa att söka om kanalerna på boxern. Får se om jag och Selma tittar upp till moster med fam. under tiden. Hon är ju helt galen i djur Selma, och de har ju både hundar och katter, så jag vet nån som skulle bli glad isåfall. Idag är det ju vardag igen, så kanske kanske finns det förhoppningsvis nåt att kika på på tv ikväll, om inte annat går väl Lipstick jungle fortfarande?

Trevlig kväll på er.