Är nyduschad och fullkomligt avslappnad ikväll. Har varit ute i eftermiddag. Var meningen att vi skulle komma ut och fiska, men det slutade med en lång promenad till mitten på sjön och tillbaks eftersom det var så mycket snö på isen.  Senare fick vi med oss Marie hit ner på mat, åkte och köpte kebabtallrikar på Vagabondo. Selma tycker så mycket om Marie, märks tydligt fast det var så länge sen de träffades nu.

Tidigare idag skulle jag lägga upp bild på mig på presentationen på Familjeliv, en community i första hand för föräldrar kan man väl säga. På nåt konstigt sätt har det blivit så de sista åren att det oftast är jag som står för fotograferingen, vilket resulterar i att det är väldigt få kort som jag är med på. Det gjorde valet både lätt och svårt på samma gång när jag skulle välja bild. Till slut tog jag helt enkelt det första bästa jag hittade, även ett som jag använt på fotoalmenackan som jag gjort från Selmas första år. Beskar bilden så endast ansiktet kom med, och tänkte på att kanske borde jag tagit ett kort där man varit mer stylad. Här var jag ju utan smink, och hade knappast fixat håret eftersom jag satt i soffan med Selma iklädd mysdress. Men å andra sidan är det ju verkligen jag. Helt naturligt, avslappnat och framförallt leende. Och det tycker jag nog för det första kännetecknar mig, för det andra slog det mig att alla är så jäkla mycket vackrare med ett leende på läpparna. Många bilder på människor som de lagt ut på internet är det ofta i poserande partystämning eller liknande, ofta lite lagom tillgjorda ansiktsuttryck för att se cool/hemlighetsfull/sexig/snygg osv ut. Och okej om det är så man vill uppfattas, men det vill inte jag. Så därför beslutade jag mig för att för tillfället använda samma bild på alla sidor där en sådan ska laddas upp. Så håll till godo -för det är min osminkade sanning.