Har äntligen fått lite romantik på alla hjärtans dag iår! Har surat och puttrat denna dag i flera år över att jag har en så tråkigt oromantisk sambo, så tro att jag blev glad idag när han kom hem med världens finaste rosor! :P Hade även sett ut ett smycke i Guldfynd-bladet som jag ville ha. Tro nu inte att det är en av de där 10.000:-kronors ringarna jag suktat över, utan en enkel rosa-bandet-pin med små stenar i. Letade i flera butiker efter det förra året men då var det slut överallt, men iår fick jag det. Så nu behöver jag inte gå och vara tvär och sur hela kvällen, kan lägga tid och energi på annat :-)

Har haft svärföräldrarna på besök idag. En kort visit men ändå. Selma fick en liten present på alla hjärtans dag av dem -ett elektriskt piano. Tycker nästan att hon är lite för liten för det, men det blir väl en sån där grej hon får använda när man sitter med henne. Har diskat och röjt upp lite medan lillan sover middag. Sen blir det väl till att börja med maten. Tror inte det blir nån middag ute idag, det gjorde vi igår istället så vi undvek all trängsel just idag.

Hade tänkt kommit oss iväg till Hemlingby och tagit en promenad med vagnen och tittat på djuren de har däruppe, men blev ändrade planer när vi fick främmande. Får ta det imorgon istället om det är passande väder.

Nä, nu vidare till matlagning. Ha en mysig dag!

Kom hem från en stund sen. Vi har varit till Selmas farbror Peter och hälsat på. Han är jättetrevlig och snäll, och det märks att Selma tycker om honom -hon gick fram till han flera gånger och klappade han på handen och liksom ville ha kontakt. Det är synd och skam att man inte träffas oftare, trots allt bor vi ju bara 1km från honom! Men det är släkten Hägglund i ett nötskal det tyvärr.

Fanns ingen film att hyra ikväll. Istället blir det väl Law and Order eller Jordan rättsläkaren eller vad nu som går att slötitta på. Önskar jag kunde ta mig i kragen och lämna in datorn så kanske man kunde ladda ner film isället, vore så mycket enklare. Men då får jag ju vara utan den nån vecka först, och det tar emot :-)

Litar du på de människor du har omkring dig? Vad avgör om en människa är ärlig eller inte? -Att man ringer när man lovat, att man alltid säger sanningen, att han/hon tar ens parti om andra baktalar en eller att den ställer upp när man som mest behöver det?

Ibland kan jag komma på mig själv med att misstro människor, och kanske har det med tidigare erfarenheter i ämnet att göra. För då kan det nog vara lätt att sen dra alla över en kam. Kanske har deras avsikt inte varit att ljuga, utan bara försköna sanningen en smula, men genomskådar man sådana människor är det svårt att lita på dem igen. Har ni inte människor i er närhet som ni märker att de ändrar historien från gång till en annan? Hur ska jag försklara det?.. att om man hör dem berätta samma historia en gång till kan det helt plötsligt ha skett på ett helt annat sätt, eller inte hänt alls.

Är det nån som vet om jag brukar göra så? Isåfall får ni gärna berätta det, jag lovar att inte bli arg, men det vore intressant att veta!

Hur går nu det där ordspråket.. Typ "Som man känner sig själv känner man andra". För jag vill nog beskrva mig själv som en ärlig person. För nog måste man väl vara det även om man svarar lite i gråzonen, typ som "Tröjan är fin men kanske inte i min smak".?  Jag har inte varit guds bästa barn, men jag skulle inte kunna tänka mig att vara otrogen, skulle inte kunna stjäla (här om veckan sprang jag tillbaks med ett par barnbyxor jag oavsiktligt fått med mig ut från Lindex) osv. Borde man inte ha lättare att lita på andra om man är ärlig själv? För det stämmer iallafall inte på mig. Och vad är det egentligen som gör att man blir ärlig/lögnare/svikare? Är det gener eller erfarenheter? Jag kommer till exempel i framtiden ha väldigt svårt att lita på arbetsgivare, eftersom jag har fått väldigt dåliga erfarnheter från min förra. Och har man blivit sårad i ett tidigare förhållande är man ju mer rädd att bli bedragen i sina senare, är det inte så?

Slutligen.. är det bäst att alltid vara ärlig, eller finns det tillfällen då man hellre ska töja lite på sanningen?

Jag vet inte vad min nedtämdhet kommer ifrån för tillfället, men den hänger iallafall över mig och gör att livet känns grått. Jag kan väl tycka att jag inte har nån direkt stor anledning till det, men kanske många små som tillsammans utgör ett stort oros/störningsmoment.

Kan nog bidra att ingen att oss härhemma är riktigt frisk. Selma är fortfarande tät och slemmig, Tommy hostar och har feber som kommer och går, och jag har värk i armar och ben samt ont i halsen och nyser. Var en sväng och handlade nu i em, var bl.a till Maxi och köpte en käpphäst åt lillan i 15-månaderspresent. Hon har ju nämligen sett på "lilla Prinsessan" att en av personerna i programmet ständigt har en sån med, och sen dess har hon låtsas att presentpappersrullar osv är hennes häst :)

Blev två stycken McChicken Jr till middag, men ska nog ta och göra mig lite köttsoppa som tillägg, annars kommer jag vakna mitt i natten och vara utsvulten. Hoppas det är nåt att se på tv ikväll. Finns inget tråkigare än när man sitter och bara knappar runt i hopp om att hitta nåt sevärt, trots att man kollat tv-tablån på text-tv.

Selma är inte riktigt kry. Väser lite när hon andas och så är hon lite slemmig. Har gett henne Bricanyl, nu tredje dagen men vet inte om det hjälper just nåt. Skulle velat att nån hade lyssnat på hennes lungor, men det känns inte så lockande att sätta sig på familjeläkarjouren heller med tanke på att det brukar vara timtals väntan. Men tycker vi att hon blir sämre är det inte annat att göra, hur hon mår är ju trots allt viktigast!

Har varit en lugn och händelselös dag i stort. Tommy hade tid på sjukhuset, och efteråt åkte vi en kort stund till svärföräldrarna på fika. Lillälsklingen var dock inte på nåt vidare humör, så vi åkte ganska omgående efter kaffet.

Tycker inte om att jag blivit så slarvig på senaste tiden. Så har jag aldrig brukar vara förut. Jag har hellre gjort färre saker och gjort dem riktigt än många och slarvigt. Men nu vet jag inte vad det tagit åt mig. Det kan tyckas att det inte handlar om så allvarliga saker, ofta är det "bara" saker som diskning, allmän ihopplockning här hemma, paketinslagning eller sådana där världsliga saker som Karlsson på taket skulle ha sagt. :-) Men det är tillräckligt för att jag ska störa mig på det. För mig själv har jag skyllt på att det är brist på tid som gjort mig sån, men i ärlighetens namn så vet jag inte det.. Kanske hellre brist på intresse och engagemang. För samma sak är det när jag ska göra mig klar för att åka nånstans. Förr har det tagit en lagom (ibland FÖR lång stund) Nu är jag färdig på några minuter. Smink/hår/val av kläder är som bortprioriterat. Men för vad? Det är enkelt att skylla på Selma, men nog klarar hon sig den stunden det tar för mig att fixa sånt. Blir man beskväm av sig när man blir förälder? Eller är det så att det är andra saker man tycker är viktigare? Kanske blir det annorlunda när man kommer ut i arbetslivet igen, och ur den här "bebisbubblan" som folk kallar det.

Blev en jobbig natt för oss alla. Selma var lite snuvig innan hon gick och lade sig, men inte så vi tänkte speciellt på det. Mellan 02-03 vaknade hon, satte sig tvärt upp i sängen och började panikhosta. Hostade och kippade efter andan, gång på gång tills hon började kräkas. Kom bara slem, och var så otäckt att höra att hon hade problem med andningen. Tommy ringde ambulans, men efter många om och men och efter att jag i panik och lite hysteri (trots att jag vet att man skall hålla sig lugn) tog vi bilen till sjukhuset. Fick komma direkt upp till barnavdelningen tack och lov, så vi slapp marhopporna på akuten. De började med att ta syresättning på henne, sen fick hon inhalera i en mask. Var rädd och ledsen lilla prinsessan våran :-(   Efter att läkaren lyssnat på henne för andra gången, konstaterade hon att det förmodligen rörde sig om virusinfektion med kruppinslag, och vi fick åka hem. Väl hemma fick vi nån timmes sömn till innan det var dags att kliva upp till en ny dag.

Hon har varit väldigt trött idag. Har sovit i två omgångar i bilen. Tyckte det var lika bra så kunde hon sova upprätt också.  Blir värre bara hon har legat ner en stund, så inatt kommer jag då inte våga slappna av, om jag ens somnar.

Börjar verkligen fundera vad det är för typ av folk som söker sig till sjukvårdsrådgivning, mottagare av samtal på sos-alarm osv. Sådana som hoppas på att inte få några samtal för att istället bara kunna sitta av arbetstiden eller? Annars måste vi då haft verklig otur de gånger vi ringt och behövt hjälp. Råkat ut för flera rötägg nu på senaste tiden. Bara att hoppas att de själva får känna på oron och frustrationen när det värdefullaste de har inte mår bra. Då kanske de kan känna empati sen.

Det var det jag satt och funderade på i bilen på väg ner till stan med mamma. Här hemma innan vi åkte hade jag skämtat ganska mycket, var på bra humör så jag skojade och retades lite. Sen när mamma och jag blev ensamma, tog jag automatiskt en mer dämpad och allvarlig attityd eller vad man nu ska kalla det. Märker ni också att ni förändras beroende på vilket sällskap ni har? Inte för att jag på nåt sätt måste göra mig till för min mamma, vet helt inte varför det blev så. Och när jag började fundera så är det nog många människor jag gör samma sak med när jag träffar dem. Förändras både i humöret och hur jag pratar. Nu menar jag inte det där med att man inte kan vara sig själv med alla, utan mer ofrivilligt förändring. Likaså har jag märkt att även fast att jag kan vara helt mig själv med flera kompisar, vill jag upprätthålla en positiv och "stark" bild av mig själv även de gånger jag är nedstämd eller besvärad av något. På samma sätt kan jag automatiskt anta en mer dämpad, negativ och klagande attityd med vissa. Och dessa personer behöver inte alls vara negativa själva, konstigt va? Varför blir det så?

Medan jag sitter här och skriver har Tommy vispat till Chokladmousse med latte machiato-smak lördagen till ära. Tror jag har blivit sympati-gravid med Tessan eftersom många av "symptomen" jag hade när jag väntade Selma har visat sig den senaste tiden. Och jag VET att så inte är fallet. Ändå är jag hungrigare än vanligt (vaknade 06 imorse av att magen kurrade),har stort sötsug, har ibland mått illa på morgonen och kastar i mig maten vid måltiderna för att sedan må dåligt efteråt. Funderar på om det kan vara min spökande magkatarr som tänker ge sig till känna igen. Får kanske ta och lägga om matvanorna lite så det rättar till sig.

Här blir det iaf ingen melodifestival ikväll. Tycker det inte är värt att se som det är upplagt nuförtiden. Och så slipper jag ju se Jessica Andersson med, för hon lär väl av åbäkat sig in i programmet på ett eller annat sätt som vanligt den skrikan :-O)

Är ävldigt tyst och tomt här hemma för tillfället. Selma är ute och leker med mormor och morfar. Blir dragen på pulka som hon älskar. Jag har passat på att pyssla lite medan, och grejar med middagen. Blir lite senare mat idag, har ju varit i kyrkan och hämtat Selmas dop"present". Blev lite besviken, var bara ett pappersark med hennes namn och dopdatum på, trodde det skulle vara nån liten pryl. Nästa gång vi åker upp till Torpshammar måste vi in till kyrkan där och hämta hennes dop-ängel tror jag det var. Den var i glas, tycker det känns riktigare på nåt sätt. Var ganska många barn och föräldrar där. Emelie med fam. var ju också där, och de kan verkligen hålla igång de tjejerna! Var fikastund efteråt, och de sprang och härjade värst av alla fast de var bland de minsta :-)

Blev lite jäktigt innan vi skulle dit. Var ner med mamma på stan och letade byxor. Hittade tyvärr inga. Men ska prova lyckan i Valbo imorgon tror jag. Vi åt lunch på 9:an igen. Var roligt att vara ute bara mamma och jag för ovanlighetens skull. Med tanke på det så funderarde jag på vilken slags stämning och vad för slags språk man har beroende på vilken man umgås/pratar med. Ska återkomma till det i nästa inlägg, men nu måste jag se så inte köttet blir vidbränt.

Är lite trött i både kropp och huvud ikväll. Emelie och Therese har varit här, och som vanligt är det full fart på rackarungarna. De har gungat gunghäst, lekt jagis, provat mössor, tränat anatomi (studerat mage och navel väldigt ingående :) och slagit huvuden, tår och mun.

Vi fick besök igår kväll. Mamma och pappa åkte efter oss hit ner, och liten Selma blev jätteglad när de dök upp som gubben i lådan. Så idag har vi gjort stan lite. Åt lunch på 9:an, och sen rände vi lite i affärer. Blev dock minimalt med shopping för min del. En Kitty-toppluva till Semlan var väl det enda som kom med hem. Kanske ska åka ner och leta byxor imorgon, skulle verkligen behöva några par nya. Blir nog även ett litet besök i kyrkan hör och häpna. Selma fick inbjudan att komma och hämta sin dop-ängel som alla barn som döps i kyrkan numera får. Får jag en anledning att ta på henne en av alla klänningar hon har också.

I skrivande stund sitter nog Jenny och gänget och myser uppe i fjälls. Är lite tråkigt att vi inte kom iväg, men får bli en annan gång då istället. Har ju iaf lite snö härnere nu, och kan tänka mig att vissa som inte är van pratar nog om snökaos även denan gång ;-)

Ska gå och styra upp mammas försök att göra fruktsallad nu tror jag, annars blir det nog ingen före midnatt. Kan vara lite omständig den damen.