Om en vecka blir vår lilla Selma 1 år och 3 månader. Kan inte fatta att tiden går så fort. Tycker det var igår vi såg henne för första gången, liten och rynkig som hon var när de la upp henne på mitt bröst. Det är med visst vemod jag måste erkänna för mig själv att jag inte längre kan kalla henne bebis. Varje dag lär hon sig nåt nytt, och på senaste tiden har hon liksom blivit sin egen lilla person, för inte att glömma -med en vilja av stål :)

Tycker inte ni andra att det är jobbigt att se era barn växa upp och bli stora?

Visst vore det väl värre om de stannade i utveckling eller växt, men den där första tiden går ju så otroligt fort, och iallafall jag var då för trött för att ta vara på den.

Några skojiga saker Selma lärt sig på sista tiden:

- att visa att hon är arg. Då går hon lite skakande fram till nåt hon vill avreagera sig på och tar tag i det med sina små händer och ruskar det hårt.

- säga Hej. Det gör hon till allt och alla som passerar i hennes väg. Det tråkiga är att när vi är ute på affärer är folk så trista (eller döva) att de inte låtsas om henne och inte hejar tillbaks.

- klättra. På allt. Har fullt sjå att passa så hon inte kommer för högt från golvet.

- dricka ut glas själv. Men ibland tömmer hon med flit ut det för att kunna leka lite med vattnet :)

- gå bakåt, dvs backa.

- Stoppa klossar i olika former i en burk med hål för de klossarna (vad heter såna leksaker?)

-OCH nu idag... klättra upp i soffan! så nu blir det att passa så det inte blir rammel.

Igår beställde jag förresten en Alla-hjärtans-dags present till lillan. En personlig cd där sångerna inkluderar hennes namn. Hon gillar ju att man sjunger om henne, så hoppas bara att hon hör sitt namn i sångerna. Och hoppas att den hinner komma fram innan den 14:e, men det borde den väl?

Sitter och väntar på att middagen ska bli klar. Mamma står för dagens meny, potatis och skinkstek med sås. Selma är igång igen efter en stund middagsvila. Hon var nog ganska trött efter all lek med kusin Alfred. Han och syrran var här en bra stund, och de lekte riktigt bra tilksammans, trots att det skiljer över tre år. Eller leker.. Selma tittade mycket på när/hur Alfred lekte, samt vaktade sina leksaker vissa stunder :) Vid 14-tiden dök min mormor upp, hon var nog sugen att träffa Selma en stund, blir ju så långt mellan gångerna.

Vi funderar på att åka och gratta min kusin Robin som fyller 19 år idag. Har inte köpt nån present, men antingen kan vi väl ge han pengar, eller också får han presenten vid ett senare tillfälle. Svårt att veta vad man ska köpa till killar i den åldern också.

Angående inlägget sen tidigare.. Hur vet man att man gör rätt val för sina barn? Jag anser ju att det allra bästa för Selma vore att få växa upp på en plats som här i Torpshammar. Dels har hon mycket släkt och vänner omkring, vilket både kan vara roligt och kännas som en säkerhet om det skulle hända nånting. Men funderar på hur det påverkar en 1-åring att dras upp från den plats hon levt på sen hon föddes. Hon är ju van vid naturen runtomkring, våra vanor och rutiner. Sen en sån sak som att hon inte skulle ha kvar Emelie så nära. Vet ju att hon tycker så mycket om att leka med henne. Tycker ju även jag om hela den familjen, så det vore en av de största nackdelarna med att flytta.

Tycker ju väldigt mycket om Gävle som stad. Ganska nära till natur, även mindre grönområden i centrala stan. Och det har ju med åren blivit som hemma det med. När vi flyttade upp pga. jobb -06 längtade jag ju väldigt mcyket tillbaks. Jag är nog lite sådär... att jag ibland tycker att gräset är grönare på andra sidan.

Hursomhelst såg att det faktiskt fanns en del jobb att söka häruppe nu, såna som kan vara aktuella både för min och Tommys del. Får väl börja i den änden, och fundera lite mer på resten.

I förrgår när vi skulle åka och handla på eftermiddagen, skulle jag som vanligt klä på Selma. Letade febrilt efter hennes overall, tills det slog mig -jag packade aldrig in den i bilen innan vi for hit upp! Allt annat lyckades jag få med.. men ingen overall. Ringde Elin, och som tur var var de hemma, så vi fick låna en overall efter Sverre, men skämdes lite över att ha glömt våran. Började fundera på vad jag är för förälder egentligen, en tankspridd en iaf.

När jag kommer hit upp ( hem2 som Linnea kallade det) kommer jag alltid att tänka på vad lyckligt lottad jag är som hade en sån bra uppväxt. Tommy och jag brukar diskutera skillnader mellan skolorna vi gick i, och jag har ännu inte kunnat hitta nåt negativt med grundskolan här i Torpshammar. Har enbart positiva minnen därifrån, var nästan så man inte ville vara hemma ens de gånger man var sjuk. Och det är mer än vad man kan säga om barnen nuförtiden. Tycker det börjar redan så tidigt att de försöker lura sig till lediga dagar. Nog för att det är mycket som stängt här på byn sen dess.. postkontoret, banken, Statoil, disktriksmottagningen osv, men ändå är det alltid samma känsla att komma "hem". Går man på Konsum, så alltid träffar man någon man känner, och skulle inte så vara fallet så åtminstone någon man känner igen och hejar på. Vill ge Selma en lika positiv uppväxt som jag fått, och vet inte om det känns som jag kan det där vi bor nu. Hade det bara varit jag som skulle besluta, hade jag tagit en chansning, flyttat upp och hittade jag inte nåt jobb så kanske jag skulle satsa på att starta nåt eget. Det viktigaste för mig är trots allt att ha sina nära, nära. Får återkomma till funderaingarna om det här lite senare, nu skulle syrran och Alfred komma hit så ska plocka ihop lite av Semlan leksaker innan.

Satt och slöade lite i soffan medan Selma sov middag, var Oprah på tv och dr Oz. Rätt spännande och intressant faktiskt. Hör här t.ex:

-Män har ett enzym i magen som bryter ner alkoholen, det är därför vi kvinnor ofta är mer lättpåverkade än män. Han var noga med att säga att det oftast är så.

-Brist på omega3 kan göra en deprimerad. Ofta är det därför kninnor som fått barn kan få sk. förlossningsdepressioner, då fostret i magen tar så mycket fett för att hjärnan ska kunna utvecklas.

Ska nog ta och se om jag kan passa in programmet till mitt eftermiddagskaffe, var riktigt rolig tv.

Fick ett skojigt sms häromdagen av Jenny. Älskar henne fräcka historier ;-)

Känslga läsare vill alltså inte fortsätta läsa nu...

Frågespalt i en hälsotidning:

Hejsan. Jag är en tjej på 14 år. När min kille smeker mig på brösten

blir jag alldeles våt i trosorna. Har jag vatten i lungorna?          =P

Nu ska jag försöka stoppa mamma och Selma. De håller på att riva ut och prova alla mössor sen jag var liten ur byrån. Har hittat ett par som jag måste ta reda på.. även hittat två par lovikavantar som farmor stickade till mig en gång, dem ska jag också ta hem. Har inte så mycket saker efter henne så jag är rädd om dem jag har.

Efter att liten har ätit ska vi nog åka till syrran m. fam en stund. Annars blir det väl som vanligt att vi knappt hinner träffas när vi är här.

..nu är vi här. Ja, vi är uppe i Medelpad igen! Och det är verkligen strålande sol och bara såå vackert ute. Dock är det -16 just nu, så vet inte om det blir nån näsa utanför dörren idag. Är lite sugen på att låna Syrran och Rogers skoter för att ta en liten tur, fick ju inte åka nåt ifjol heller eftersom det är nåt tjall med pappas. Har man riktig tur så hinner det kanske sjunka nån grad till innan det blir mörkt.

Kom fram i skaplig tid igår. Gjorde en avstickare till City gross för att ladda upp med lite barnmat, har ju överlägset bäst sortiment där. Blev även lite mat på Frasses, åt ju lunch redan vid 11 innan vi åkte hemifrån så magarna kurrade. Hade hoppats på att hinna med en visit hos Therese o Micke, men efter överläggande bestämde vi oss att ta det en annan gång, är så jobbigt att komma fram sent så det är bara att packa upp innan läggdags.

Hade bara tänkt stannat inne och på kvällskvisten, men fick veta att Maria åker tillbaks till Bulgarien i em, så tog brummen och gasade iväg dit en liten stund. Önskar hon kunde ta sitt förnuft till fånga och flytta hem till Sverige igen! Känns som det är så sällan vi träffs nuförtiden, ett par gånger runt jul och möjligen ibland på sommaren, men alldeles för lite!

Selma är överlycklig att få träffa morfar (och mormor också förstås) igen. Hon släpper han inte ur sikte! I skrivande stund står hon bredvid honom när han tittar på skidor på tv :-) Och inte blev hon mer ledsen för leksakerna som fanns när vi kom. De hade köpt en dammsugare de också, samt en stoor mjukishäst. Hon har farit runt härinne och dragit leksaker omkring sig hela morgonen.

Ska ta en tur till Fränsta och inhandla lite inför middagen. Tänkte göra lax med sås, passa på att bjuda pappa när inte mamma är hemma. (Inte för att jag inte vill bjuda henne, men hon är fisk-allergiker)

Vad gör ni andra en söndag som denna?

Såg detta på en blogg, och visst vill man vara med och hjälpa? Även en liten summa kan göra något!

 

Tusen nallar uppmärksammar hjärtsjuka barn

I dag landar 1 000 nallar hos politiker, opinionsbildare och redaktioner i hela landet. Avsändare är Hjärt-Lungfonden som vill uppmärksamma att det varje år föds 1 000 barn med hjärtfel i Sverige. Även barnkliniker och eldsjälar inom Hjärtebarnsföreningen får en nalle.

Februari har av Hjärt-Lungfonden utsetts till Alla barnhjärtans månad. Extra fokus ligger på Alla hjärtans dag den 14 februari, men under alla månadens dagar uppmärksammar Hjärt-Lungfonden barn med hjärtfel och samlar in pengar till forskning som kan hjälpa dem till ett bättre och längre liv.

- Vi vill synliggöra de hjärtsjuka barnen och därför inleder vi Alla barnhjärtans månad med en symbolhandling för att skapa uppmärksamhet kring barn och hjärtsjukdom, säger Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Varje år föds cirka tusen svenska barn med hjärtfel. Många hjärtebarn opereras redan när de är nyfödda, då hjärtat inte är mycket större än en valnöt. I dag överlever drygt 90 procent, jämfört med endast 60 procent på 1960-talet.

- Forskning kan leda till att fler barn som föds med hjärtfel räddas till livet och förbättra livskvaliteten för de som växer upp med ett medfött hjärtfel, säger Staffan Josephson.

Målet för Alla barnhjärtans månad 2009 är att samla in 15 miljoner kronor till fyra forskartjänster inom området barnkardiologi. Hjärt-Lungfondens övergripande mål är att inget barn ska behöva leva med ett oupptäckt hjärtfel.

En viktig utmaning för forskningen är att kunna identifiera barn med hjärtsjukdom redan under graviditeten, för att kunna sätta in behandling omedelbart vid födseln. Forskarna arbetar också ständigt för att hitta bättre behandlingsmetoder.

Bild: Ludwig, 2,5 år, som är född med bara en fungerande hjärtkammare.
www.hjart-lungfonden.se/ludwig

Den som vill stödja forskningen under Alla barnhjärtans månad kan ge en gåva på Hjärt-Lungfondens pg 90 91 92-7 eller via hemsidan http://www.hjart

Det blir en tidigare kväll än vanligt för oss. Vet inte varför Selma är så trött, men det är hon iallafall, så det är ganska gnälligt här för tillfället. Var ute och gick idag när hon skulle sova, men sömnen vart något störd av vissa idioter som utnyttjar gångbanorna som typ motorvägar, därav rubriken på dagens inlägg. Men nu har jag bestämt att nästa gång det är dags för promenad, ska jag ta med mitt extra stora paraply, och kommer det en idiot i full fart mot oss, ska jag precis när han är jäms med oss, snabbt fälla upp det och hålla tummarna att han kör av banan! ;-) Detta fenomen är det värsta med att det börjar nalkas vår. Och det näst värsta är att ofta är förarna medelålders gubbar.. Har dom inte körkort, vill dom känna sig unga, eller vad är det frågan om när de måste åka omkring på fordon som man kan tycka till största del är till för ungdomar?

Har suttit och läst igenom ett examensarbete som Therese ska opponera på imorgon, och faktum är att jag blir lite halvsugen på att plugga. Ska ta mig i kragen att åka ner till skolan och höra mig för om min sista kurs. Eller rättare sagt tenta, för det är den som fattas. Och hittar jag inte nåt jobb till Selma ska börja dagis så kanske jag tar och söker nån distanskurs, så kan hon vara hemma lite längre. Kanske skulle ta nåt jag är intresserad av för en gångs skull, skulle bl.a vilja läsa marknadsföring B, eller nån mer kurs inom nationalekonomi. Vi får väl se.

Nån som vet om det är nåt sevärt på tv ikväll? Criminal minds är det iallafall vet jag, alltid nåt att titta på en stund. Gokväll för mig. 

(Förresten, kan det heta måsta? Men hur ska man annars skriva?)

Historien bakom lyder så här: Vi skulle köpa färg till en liten Ikea-byrå som sessan har sina kläder i. Åkte till en butik här i Gävle, Färgton. Var flera före oss, så vi fick vänta en stund på vår tur. Klag1: Fast det står att man ska ta nummerlapp, klampar en medelålders kärring före oss fram till kassan och kniper det lediga butiksbiträdet! Dåligt gjort av dem båda! Klag2: När det är vår tur visar vi brädan vi har med som stämmer i nyans med denfärg vi ska ha. Butiksbiträdet frågar om vi ska ha vatten- eller oljeburen.. Vi väljer oljeburen eftersom den luktar minst, kan ju inte stå ute och torka den här årstiden. 1l ska kosta ca 200:- säger han, och går sen för att blanda till färgen. När vi ska betala kostar den tydligen 294:- (tycker det är närmare 300:- jag..) Diskuterade saken påväg ut till bilen jag och Tommy, och kom fram till att på vissa affärer kan man inte gå in utan att undgå att känna sig lurad...

Med facit i hand skulle vi kollat ut nyansen själv, antagligen valde han ett jävligt dyrt märke åt oss... för vad skulle det annars kosta att måla om ett rum eller två?

F.ö har det varit en lugn dag. Var ute jag och Selma en stund på fm, sen har vi sysselsatt oss härinne med lek. Tommy har också börjat känna sig hängig, så kanske är det därifrån min värk kommer. Alltså inte från han, men från en förkylning el. liknande som går.

Hittade en fin dikt på Muppsan´s blogg (www.muppsan.com) Beskriver känslan av att ha ett litet underbart barn, vår älskade Selma.

En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp

en gåva från himmelen jag just har fått.

Två händer, två fötter, ett ansikte så sött

ett efterlängtat litet barn som jag just har fött.

Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm

ett vackert litet barn jag håller på min arm.

Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv

ett barn som ska ta världen med flera små kliv.

Ensam, vilsen och lite rädd ibland

i mörkret du famlar efter en hand.

Sogen och glädjen följer dina spår

livserfarenheten är följden du får.

Mamma, barn, två hjärtan, två själar

ett starkare band har inget sett.

Något så stort, en känsla så stark

en kärlek som står på stadig mark.