Ibland funderar jag på om jag verkligen passar som förälder. Det är ett ord som är särskilt viktigt när det gäller barn, och det är TÅLAMOD. Tyvärr är det också något jag sen många år tillbaka vet att jag har ganska dåligt av, och vid den här åldern när Selma snart fyller 2 börjar det märkas.

Det är nya och återkommande situationer varje dag, gälande t.ex tandborstning (vill helt plötsligt inte alls borsta tänderna), mat (återkommande sen hon började med smakisar), sömn (när sjutton ska jag få lite egen tid på kvällen?), saker man inte ska leka med (såna som kan gå sönder eller vara farliga), vill inte gå in, vill inte åka bil, vill/vill inte -ständigt, 100-tals gånger om dagen.

Kan man lära sig tålamod?  

Jag antar att det här känns extra påtagligt nu eftersom den senaste veckan innehålligt extra mycket av sådana här saker som jag räknade upp, dessutom tillkommer "komponenter" som gör att det varit några jobbiga dagar för lillan, både förkylning och utslag. Men ändå vet jag att jag måste lära mig att ha tåålamod om jag ska orka med, de säger ju att varje år de fyller har en egen trots-period, när de vill lära sig mer, klara sig själva och utforska, och just nu ser jag inte fram emot dem.

Tommy har ännu en skitvecka, dvs. han har inte bosatt sig på toan utan har  en eftermiddags-vecka på jobbet. Är så tråkigt när han jobbar de tiderna, känns som vi inte hinner träffas alls.

Är nöjd med mina presetationer från igår iallafall. Klippte gräset, strök, putsade köksfönstret, satte upp nya gardiner, lagade mat x 2 som även räckte till lunchlådor, var ute med lillan osv. Hann mycket utan stress, konstigt det att man hinner mer när man inte skyndar sig?