Jaha, då är man alltså Medelpading och Torpshammarsbo igen. Känns bra men väldigt konstigt, hade inte kunnat tänkt mig det för ett par-tre år sen, men där ser man alltså att livet ibland tar helt andra vändningar än vad man tror ibland.

Har ännu inte riktigt hunnit komma på plats. Möblerna står där de ska, men det finns väldigt mycket kartonger, påsar och säckar som vi inte packat upp. Har sovit hos mamma och pappa de här tre nätterna, men imorgon natt satsar vi på att sova hemma. Är lite emot att bo på ett ställe utan tv också, men går det som det ska har de hunnit installera det imorgon. Är besviken på Viasat som lovade att vi skulle ha boxarna i fredags, men kom inte till utlämningsstället förrän igår eftermiddag.

Flytten i övrigt löpte på bra, tack vare våra underbara vänner. Malin och Arne kom ner sent på fredagen, klev upp vid 08 på lördagsmorgonen, Tommy och Arne hämtade lastbilen och sen satte vi igång. Var mer plockade kvar än jag trott, tur att Malin hade god organisationsförmåga när jag mist min egen i röran.

Efter en stund dök även Therese, Mathias och lilla Emelie upp, så Mathias hjälpte grabbarna med bärandet, och det var nog mer än välkommet tror jag.

Emelie och Selma lekte på som vanligt dom gullungarna, körde motorcykel inne och sprang omkring i bombnedslaget.

Och jag måste då säga att vi har en så duktig liten tjej, -fast att hon var förkyld, säkert undrom vad tusan som händer när vi släpar ut alla möbler oc hungrig efter att kräkts upp vällingen och hennes mamma glömt att det var lunchtid, var hon så himla snäll hela dagen! Blev en sen middagslur eftersom vi inte kom iväg förrän 15.20, men resan gick bra och sen blev hon så glad när hon kom fram till mormor och morfar.

Efter lite mat satte vi sen igång att lasta av allting, och hör och häpna, var klara på en timme! Tyckte så synd om Malin och Arne sen när vi fikat och det var dags för dem att packa in sig i lastbilen igen. (Änglarna hade ju erbjudit sig att själva åka tillbaks med lastbilen så slapp vi!) Man kände ju hur trött man var själv, så förstod ju att de måste vara lika trött efter en hel dags slit. Somnade iallafall gott den kvällen, och sov som en slagen hjälte till morgonen.

Nu har Tommy börjat nya jobbet också, antar att han kommer vara en aning mer slut nu när han kommer hem eftersom han får jobba mycket mer med kroppen än tidigare när han "bara" behövde ratta en truck.

I eftermiddag när han slutat ska vi då åka ner och hämta lite saker hos Malin och Arne som de lastade på sin bil, och hinner vi ska vi också åka förbi stan eller Birsta för att köpa en del saker vi behöver, bl.a magnetlås, kontakter till lampor lite sånt plock. Är även inställd på att få köpa tapeterna vi sett ut så vi kan komma igång med det projektet så småningom. Mycket att göra trots att man inte har nåt jobb.

Jag kan väl inte säga att allt är packat, men det som tar tid att packa är färdigt. Måste hämta några fler kartonger imorgon bitti till de sista kläderna, sen är det lite småplock med sånt man haft uppe på väggarna osv, och kastrullskåpet och lite porslin, men ändå så man känner att det är under kontroll. Gick fort att fylla kartonger när man väl kom igång, skulle tro att vi får nog ihop kanske 4o stycken.

Igår och idag har jag haft svårt att hitta det positiva med flytten, även fast jag vet att det är hur mycket som helst. Det är bara det med det här vemodet som stoppar mig att känna mig glad. Finns så mycket jag kommer sakna med det här staden, framförallt:

Busbrudarna Therese och Emelie (och Mathias lite också såklart) Har blivit så van att ha dem så nära inpå. Har ma haf tid över har det bara varit att springa över till varann, tar ju bara nån minut att gå/cykla. Känner mig också lite hemsk som drar bort Selma från en så go och snäll vän som Emelie, men hoppas att vi kommer träffas relativt ofta ändå. Den här gången ska jag göra allt jag kan för att infria de där löftena man gr varann när man skiljs, att man ska hålla kontakten och hälsa på! Ni är för viktiga för att mistas!

Valbo köpcentrum och stan: Man kan inte jämföra Sundsvall och Gävle som städer. Människorna bortser jag ifrån, charmen med Gävle är total, det är så mysigt och lugnande att ta en shoppingtur på något av ställena.

Grönområdena: Bolougnerskogen, stadsträdgården, naturen utåt havet och Bönan, Furuvik, Älvkarlebyfallen osv. Finns många smultronställen häronkring, tyvärr blir man ju som alltid lite hemmablind och tar inte alltid tillvara på alla utflyktsplatser som finns.

Radhuset: Som jag har klagat på detta radhu genom åren. Tapeterna, golven, störningen av grannar, saknaden av sol på sommareftermiddagarna på baksidan -jag har klagat på det mesta. Men nu när vi ska lämna det ser man en skönhet och charm i allt. Som tidigare tror jag att det har mycket med lilla Selmas nedkomst att göra, att det här var hennes första hem. Men den här gången ska jag inte göra samma misstag som sist, nu ska jag börja med en gång att göra oss hemmastadda, att tapetsera och fixa så man trivs.

Minnena: På de dryga sju år som gått sen jag först flyttade hit har det hänt en del, både i världen och privat. Det största och bästa är givetvis våran älskade prinsessa Selma som förändrat mitt liv totalt, men finns ju många andra händelser också som medverkat till hur livet blivit på ett eller annat sätt. Som tur är har jag alltid varit duktig att ha med mig kameran, så mycket blir man påmind om på kort, sen är det väl så att det viktigaste bär man med sig ändå.

Nu ska jag ta upp lillan från ett sent kvällsbad. Väntar på våra kära vänner Malin och Arne som just i detta ögpnblick passerade Tönnerbro på sin väg för att hjälpa oss med flytten. Har ont i huvudet ikväll, så känns inte som det dröjer alltför länge ändå tills jag söker mig mot sängen.

Skulle vilja göra så mycket de här sista dagarna här nere i Gävle, men inte blir det av. Skulle vilja springa i affärer, ta lite promenader, träffa folk man sällan kommer träffa sedan osv.

I förrgår var vi på Selmas förskola (får bannor av Tessan om jag fortsätter skriva Dagis :) och sa tack och hej. Hade med kameran så tog även ett kort på Selma och hennes favoritfröken Maria. Kan vara kul att ha både för Selma och oss när hon blir lite större. Såg på ett infopapper som låg på hennes hylla i kapprummet att de skulle knäppa kort dagen därpå, och blev erbjuden att ändå vara med och knäppa -vi har ju faktiskt plats t.om 31/10. Så igår morse var vi uppe tidigt för att vara oss, var där till 08.20, men fick inte knäppa förrän 10. Så Selma fick lite tid att busa med barnen, och det hade hon ju ingenting emot. Hoppas korten blir fina, men det blir de ju oftast på vår lilla prinsessa. Hade ju dagen till ära hårspänne, något jag aldrig brukar få på henne annars. Blir väl några julklappar av korten skulle jag tro, och en förstoring till oss själva också förståts.

Tyckte dock att det var lite jobbigt att vara på förskolan igår. Dels är det det vanliga som jag skrivit om förut, att jag inte riktigt tycker det är sådär jättekul att bli delaktig i barnens lekar. Jag tycker det är kul och mysigt om man umgås med någon som har barn och man leker då, men inte där det är så många. Hann bara sätta mig på knä på golvet så var jag överöst av barn som skulle leka, läsa, fixa håret på mig osv. Selma blev dessutom riktigt förtvivlad -"mi mamma" -min mamma, sa hon hela tiden.

Blev också förtvivlad eftersom ingen i personal verkade ta någon notis om den lilla nya tjejen som konstant från 08.20-10.00 grät och grät och grät. Maria hade berättat dagen före att Ella som jag tror hon hette, inte trivde snågot vidare där, dessutom var hon ju bara 14 månader.  Så hon stod där med nappen i munnen, en leksak i var hand och grinade så tårarana rann. En kort stund under den dryga 1,5 timme vi var där var det en som tog upp henne. Så skulle inte jag vilja att det gick till om det var men dotter! Visst kan de inte bära omkring på gråtande barn hela dagarna, men ska lämningarna behöva bli så ångestfyllda och ledsamma istället för att de kan avleda henne och sätta sig och läsa eller annat mysigt första tiden efter att föräldrarna gått? Möjligtvis att personalen har ett tänk bakom det där, men jag har samma inställning till sånt som jag har till femminutersmetoden, kanske är jag för blödig, men att barn ska gråta tills de helt enkelt ger upp är helt sjukt för mig.

Fick två bra nyheter i förrgår:

1. Tommy fick jobbet! Jättejätteskönt, känns som en bra start.

2. Det gick bra att han började på måndag istället för redan idag onsdag. Så nu har vi ett par dagar på oss att packa tillsammans, eller rättare sagt turas om medan en håller lillfisen våran sysselsatt med annat.

Var ut och åt för att fira lite. Blev som vanligt BaliGarden och deras underbara thaimat istälet för någon nytt som vi först tänkte. Var supergott, och måste tipsa om deras honungspanerade fläskfilé med svartpepparsås! Den godaste maten jag ätit ute någonsin tror jag, helt fantastisk. Blir nog en middag till där innan flytten, kanske på lördag med sällskap av Malin och Arne när de ska hjälpa oss flytta? ;)

Måste även passa på och skriva STORT GRATTIS! till världens bästa MALIN som fyller 29 år idag! De sista åren har jag varit helt virrig och ringt flera dagar efteråt, men ringer jag inte ikväll hoppas jag alltså att du läser det här. Hon är så underbart rolig och snäll denna tjej, som till helgen även kommer att verka som en av våra flytt"karlar" tillsammans med sin man snyggArne. Otroligt att nån är så omtänksam att de t.om erbjuder sig att hjälpa till med flytt, inte illa det, en sjujäkla vän är du!

Det här har varit/är nog sista helgen här i mitt älskade Gävle. En del blir nog förvånade när jag skriver älskade, men jag älskar den här staden, och har gjort sen jag flyttade hit för sju år sedan. Är inte alls att jag inte trivs i boendet eller staden som gör att jag längtat efter flytt, utan just för att komma närmre nära och kära. Jag önskar att jag en dag kommer få ett välbetalt jobb så jag har förmånen att kunna ha en liten lägenhet här och kunna vistas här när jag/vi vill.

Börjar få den där vemodiga känslan som alltid infinner sig hos mig när jag ska lämna nåt/någon. Jag har jättesvårt för separationer, att säga adjö är jobbigt för mig även om ändå kan säga "vi ses igen". Jag hatar tanken på att någon ska ta över vårt lilla hus, bo in sig här och förändra. Mycket av det har nog att göra med att många minnen är så starkt förknippade med älskade lilla Selma och hennes födelse. Var ju hit man tog hem henne första gången, härruntomkring man sprang timtals med vagnen för att hon skulle sova osv. Ska försöka hinna med att ta en massa kort härifrån innan vi plockar ner allt det där som gör ett hem, gardiner, tavlor osv. Om inte annat är det roligt att kunna visa Selma när hon blir större, hennes första hem. Känns ju ännu jobbigare eftersom jag vet att vi nog inte kommer kunna vistas härnere så mycket. Iofs har Therese lovat att vi får komma till dem och inkräkta, men inte alltid man vill tränga sig på så heller. Hade varit lättare om man hade haft svärföräldrar som varit annorlunda..

Trodde vi skulle ha några dagar till på oss att avsluta härnere, men på intervjun verkade det som att om Tommy fick jobbet skulle han börja redan på onsdag. Det innebär att vi hastigt och lustigt får åka upp när han slutar på tisdag, vara där till fredag em när hans slutar (om han nu får det vill säga) och sedan åka hit ner, tokpacka för att åka upp med allt på lastbilen på lördag morgon, sen ner igen för att lämna igen den på söndag fm. Usch, ser inte alls fram emot denna vecka, känns som den kommer bli jobbig, såväl fysiskt som känslomässigt.

Har haft en bra dag idag. Hann med en hel del innan det var dags för älskling att åka på jobbet. Fixade både tvätten, golven, duschade samt lagade mat och fixade matlåda innan 13, ändå var jag till en början lite seg i starten.

Har i flera dagar känt doften när folk längre ner på området går förbi med pizzakartionger, så ikväll gjorde jag slag i saken. Tänkte att det var jag värd. Selma och jag mumsade ikapp. Men nu efteråt, usch, det ska dröja innan det blir pizza igen. Min mage mår inte alls bra av sån skräpmat.

Chefen för barnomsorgen i Ånge kommun ringde idag, vi hade fått vårt 1:a-handsval hos dagmamma, men hon försökte övertala oss att istället ta andrahansvalet som är kusin Alfreds förskola Hammaren. Fattar inte varfö, och tycker hon förde ett väldigt konstigt och ologiskt resonemang kring hela frågan. Bad att få återkomma när jag pratat igenom det med Tommy, men tror vi håller oss på samma linja som vi gjort från början. Tror Selma skulle funka mycket bättre hos en dagmamma än på en förskola, visst gillar hon att leka med barn, men nog tror jag det räcker att det är 4-5 stycken. Funkar ju bättre för henne ju lugnare det är väl matbordet och så också, så tror jag går på vår egen instinkt här.

Har beslutat att blir det igen speciellt och vi är friska så stannar jag och lilla Selma hemma imorgon istället för att åka med upp till Medelpad när Tommy ska på intervju. Känner att jag inte orkar sitta och kuska i bilen 2x3,5 timme igen, känns även som slöseri med tid när man kan göra annat.

Funderar även på hur det kan komma sig att vissa personer alltid gör en glad, ibland bara av sin närvaro.. även om de är långt borta.

Mörkret har börjat krypa snabbt inpå en nu senaste veckan, tycker det var nyss vi kom hem från en utelekstund med Therese o Emelie, och nu är det redan nattsvart utanför fönstret.

Tommy fick ett positivt men lite stressande samtal idag precis innan han skulle gå till jobbet, -han ska få komma på anställningintervju på fredag på jobbet han sökte. Hade tänkt haft en lugn helg eftersom han även egenligen skulle ha jobbat eftermiddag också på fredag, men antar att det inte blir nånting av det nu. Känner att det inte blir nånting alls gjorti form av packning när jag är ensam hemma med lillsmulan, och hade liksom helgen och nästa vecka som andningspaus för det.. Men är det så att han skulle få jobbet, och det håller jag givetvis tummarna för, börar han flrmodligen redan på måndag, och får därmed säga ifrån jobbet härnere. Då kommer vi heller inte kunna packa nästa vecka, så frågan är hur vi ska ha allt i kartonger och färdigt till nästa helg när det är meningen att flyttlasset ska gå?

Är väl inge större idé att grubbla och fundera över det nåt mer, men kan inte låta bli, är en grubblande och funderande människa.

Har även börjat oroa mig vad som kan vara fel med min mage när jag tagvis har så ont. Smärtan flyttar sig och ändrar även karaktär titt som tätt, nu igår och idag t.ex har jag haft som en molande träningsvärk långt nere i magen, och det vet jag ju tyvärr att så är inte fallet. Måste ta itu med det här förr eller senare, men det är en sån där grej som man sticker huvudet i sanden åt dum som man är.

Nu blir det ett kvällsbad för min lilla älsklingstjej innan det är dags att kvälla. Kanske kan övertala älskling att kila in på Ica påväg hem och leta upp nån bra film som kan lätta humöret på en litegrann?

Var så glad att vi ätit middag i bra tid idag, 16.20 hade jag t.om dukat av, det är tidigt det för att vara oss, men då blev det ju iofs bara snabbmat också, köttbullar och makaroner på menyn. Men därefter tog det liksom stopp. Hade ju kunnat hinna få en hel del gjort på timmarna som gått sedan dess, men sakerna är lätträknade.

1. Tog med Selma ut för att springa av sig lite överskottsenergi, hade egentligen tänkt stannat inne idag men fick så dåligt samvete.

2. Suttit och accepterat gåvor på Farmville

3. Varit och handlat på lillIca 100m härifrån.

Så ni ser att jag inte varit speciellt effektiv, hatar mig själv när jag gör så här. Har en stor disk som väntar på att bli gjord också, så vet ju vad jag ska göra närmsta halvtimmen.

Var till Hud med Selma idag. Sköterskan visste inte vad det kunde vara, men tyckte vi skulle kontakta HC för allergiutredning. Frågan är om det inte är lika bra att vänta tills vi bytt adress och söka däruppe, men känns ändå onödigt att vänta två veckor till, helst om det håller i sig strulet med hennes mage också.

Var sen bara hem för en snabb lunch innan vi åkte till svärföräldrarna och grattade Tommys pappa som fyllt år förra veckan. Blev en snabb visit men lika bra det eftersom jag vet att Selma snabbt brukar kunna bli rastlös där. Får ju inte ta i några saker för dem, måste jaga henne runt runt i huset när vi är där.

Kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv idag när vi var där, då hämtade hon telefonen deras och skulle ringa "mommo". Det kan de gott ta när de inte är mer engagerade och intresserade av att träffa henne. Har förstått att det är fler tjejkompisar som har problem med sina svärföräldrar, är det bara för att vi har svårare att acceptera att man är olika eller tar killar i allmänhet mer skit än oss utan att säga ifrån?

Nu är vi tillbaka nere i Gävle igen. Tommy började ju jobba idag igen, hade först tänkt stanna ett par dagar extra med Selma men ändrade planerna då jag kom på att vi har en hel del att packa inför nästa helg. Resan gick bra men det ska bli skönt att slippa spendera lika mycket tid på E4:an i fortsättningen, har en aning om att vi kommer åka mindre nedåt efter flytten än vi gjort norrut de senaste åren.

Märkte då vi åkt halvägs att jag glömt jackan, i fickan låg dessutom bankkortet och körkortet. Kvällen före var jag bergssäker på att jag tappa bort mobilen, innan jag efter långt letande plötsligt kom på att jag lagt den i höstjackan , som jag vanligvis inte använder. Inte för att själva mobilen är värd så mycket, jag värderar korten på Selma som jag har på den och vissa meddelanden desto högre. Vet inte om det beror på att jag har extra mycket att tänka på, men ibland blir jag nästan rädd för mig själv när jag glömmer saker.

Avslutade helgen i Torpshammar med ett par lugna dagar. Tommy och pappa jobbade lite med veden, börjar fyllas riktigt bra nu vedboden, måste vara bra många kubik hoppas jag. Var på vad som nog blir säsongens sista fotbollsmatch också i lördags, tyvärr var det förlust mot Lucksta med 0-2, men den bästa spelade matchen jag sett i år. Tyvärr drar vissa supportrar ner nöjet med att gå på match en hel del med sista ständiga kommentarer om spelarnas insatser. Allra mest irriterad blir jag på de människor jag vet aldrig själva satt sina fötter på en plan, men ändå tror sig vara expertkommentator. Önskar de hellre kunde stanna hemma och läsa om matchen i tidningen dagen därpå.

Vet inte vad som blivit med Selmas mage, har fått bytt blöja minst fem gånger på henne den senast veckan. Funderar och oroar mig för att det ska vara nån allergi, allra främst mjölk eller soja som sin kusin Alexander. Ska höra mig för om allergitest imorgon när vi ska upp på ud för att visa hennes utslag.