Jag vägrade låta Skåneapan (som jag döpt områdets hövding till) förstöra mitt humör och min dag idag trots allt. Kunde förresten inte annat efter att Tommy varit och hämtat lillstumpan på dagis och jag möttes av hennes underbara leende när hon kom innanför dörren. Märktes att hon hade haft en bra förmiddag på dagis, hon var pigg och busig så det räckte och blev över.

Selmas dagisfröken hade berömt henne idag när det var dags för hämtning. Hon tyckte Selma var så duktig att leka och roa sig själv, i vanliga fall brukade så pass små oftast häna vid benen på fröknarna. Roligt att höra så positiva saker om våran lilla prinsessa!

Efter lunch och middagssovning följde ett besök på HC. Hade tur och fick tid en akuttid hos doktorn när jag ringde imorse. Han trodde på magkatarr och nån form av gallbesvär tillika, fick utskrivet fler av mina älskade Losec-tabletter och nåt preparat som skulle reglera skiteriet. Men faktum är att magsäcken känns aningen lugnare idag trots att jag bara hunnit ta två tabletter Losec ännu. Iofs vet jag sen förut att det har snabb effekt, så tror definitivt att det är dem jag har att tacka.

Fick träffa en sån bra läkare idag. Specialist i allmänmedicin. Synd bara att det var en stafettläkare, så honom ser man väl inte röken av mer. Om det kunde finnas fler såna, läkare som faktiskt tänker till, och framför allt, tänker på patienterna.

Efteråt åkte vi till Selmas farmor och farfar i Strömsbro. Satt ute och fikade och myste lite i solen. Selma fick smaka farmors hemlagade fruktkräm, och åt dessutom upp nästan hela min muffin.

Nu på kvällskvisten har vi tagit en kort cykeltur. Besökte fårhagen som vi cyklade till med Therese och Emelie häromdagen. Mycket uppskattat av Selma att titta på djur. Måste bli besök till nån djurpark i sommar!

På hemvägen cyklade vi in till Tommys bror Peter och hans sambo. Roligt att komma dit, man känner sig alltid välkommen till skillnad motför hos en del andra i deras släkt. Stannade inte länge dock eftersom det var dags för lillans kvällsmål.

Och nu vankas det strax film och kex. Perfekt avslutning på dagen.

Efter läkarbesöket

Jag är ett dåligt föredöme som mamma. I alla fall när det handlar om att undvika bråk. Hade det inte varit för att jag inte får ha några anmärkningar i polisregistret i jobbet som mäklare hade det nog smällt idag.

Följde med Tommy ut till garaget för en stund sedan när han skulle byta däck. Hade länge tänkt på att vi skulle ha sopat golvet där, lättare att se då om det skulle hamna spikar osv som kan orsaka punktering. När jag sopat ihop skräpet i en hög tog jag snöskottan och sopade upp det på, sedan tog jag den och hällde ut bakom garaget.

Saken är den att vi har en hövding här på bostadsområdet. Eller rättare sagt så tror hon att hon är en hövding. Hennes vuxna dotter bor också här på området, och fick ju bevis idag att antagligen är det för att kunna springa till mamsen så fort den är nånting. Dottern såg mig nämligen när jag gick bort med skottan, sprang och skvallrade för mamma som kom utspringandes i full fart och började gasta. Ärligt talat: Vem orkar hetsa upp sig för 1l löv och grus? Det sa jag även till henne, och det tog tydligen skruv. För så upphetsad (i negativ bemärkelse :) att hon skakade halvskrek hon: "Att ni orkar köra in bilen på området jämt". Visade då henne vägmärket som innebär förbud mot parkering av fordon, och upplyste henne om att det även gäller motorcyklar. (Gamla tanten har nämligen skaffat sig karl med motorcykel, och denna står ofta parkerad utanför deras ingång.) Enligt henne var det helt fel, och motorcyklar, det fick man visst parkera där. Sa till henne att jag tyckte hon skulle vända sig till en körskola för att få bättre kunskap om hon ska vara i trafiken (kan ju inte låta bli att vara lite spydig ;) och log lite hånfullt mot henne. Men ååh så jag bara velat låta näven tala istället, arg och irriterad som jag var att jag låtit henne förstöra mitt humör. Jag ska inte förneka att jag är lite som en kille på den punkten, drar mig inte för ett bråk om det gäller.

Men nu sitter jag här, leende för mig själv när jag varit in på vv:s och transportstyrelsens sida för att skriva ut en sida åt henne och bifoga deras telefonnummer till den som talade om för mig det jag redan visste, till fordon räknas även motorcyklar.

C35. Förbud mot att parkera fordonFrån VägmärkesförordningenMärket anger förbud mot att parkera fordon. Angivelsen gäller på den sida av vägen där märket är uppsatt. Angivelsen börjar gälla där märket satts upp och gäller enligt vad som anges på en tilläggstavla, till den plats där annan bestämmelse om stannande eller parkering märkts ut, till nästa korsning med annan väg än sådan som avses i 3 kap. 21 § andra stycket trafikförordningen (1998:1276) eller till den plats dessförinnan där ett motsvarande märke med tilläggstavla T11, utsträckning, med nedåtriktad pil, har satts upp. Om en annan bestämmelse gäller på en kortare sträcka gäller angivelsen på nytt efter sträckans slut utan att det upprepas. Angivelsen gäller också på nytt utan att märket satts upp igen i det fall en parkeringsplats anordnats vid sidan av körbanan. Märket anger inte rätt att stanna där det är förbjudet att stanna eller parkera enligt trafikförordningen, om inte detta tydligt framgår av märkets placering eller anges på en tilläggstavla. Om angivelsen endast gäller för ett visst fordonsslag eller en viss trafikantgrupp anges det på en tilläggstavla.

Har slösat bort 70 minuter av mitt liv på arbetsförmedlingen idag. Var kallad till något som hette jobbstart. Hade förväntningar på att det skulle vara en genomgång på hur man skriver ett bra cv, det lät liksom så på kallelsen. Och det hade varit bra om det varit så. Istället fick man sitta och lyssna på en dam som läste innantill från ett bildspel på datorn. Saken är den att varje papper och häfte hon gick igenom fanns i en mapp man fick vid inskrivningen. Kan de inte lägga pengar på att hjälpa någon mer konkret till att få jobb? Slöseri med pengar det där.

Funderade lite medan jag satt där och väntade på att hon skulle tugga igenom allt material. Vi befann oss i en lokal med ca 30 sittplatser. När jag kom in satt det 5-6 stycken där redan. Jag valde en stol på högra sidan mittgången, självklart i en tom rad. Så hade alla före mig också gjort. Varför gör man så? Jag menar inte att man måste tränga sig in på alla andra, men egentligen är det nästan lite omoget att inte kunna sätta sig bredvid en annan människa utan att tycka det känns konstigt. Är man rädd att inkräkta på deras privata sfär eller? 

Har fått stå ut med magonten idag också. Fått sprungit på toaletten med jämna mellanrum, och efter jag ätit något skär det liksom i magsäcken. Provade att ta en Losec efter lunchen idag, så nu hoppas jag att den ska göra susen.

Fick bli en middag på Ikea idag. Får bara i mig små portioner och därför fick det bli en barnportion ekologisk pasta med köttfärssås. Mycket god! Uträttade några ärenden därute innan vi åkte hemåt igen. Svängde in på vägen och hyrde en film och sen till Therese för att lämna hennes försenade examenspresent. Fick gott fika som vanligt, men med facit i hand skulle jag nog skippat kaffet idag. Ska späda ut det med lite Hälsofil nu så kanske det blir bättre. (Alltså inte blanda det med kaffet utan dricka det så det blandas med det redan druckna kaffet :)

Blev pinsamt påmind om att jag glömt några födelsedagar idag. Både Elin och Therese.O:s dagar hade jag glömt. Måste bero på att man är i min egen lilla bubbla av inskolning för stumpan nu. Skönt att ha något att skylla på så behöver man inte erkänna att man har extremt dåligt minne.

En viktig person som fyller år just idag är min kära pappa. Han fyller hela 55 år och jag önskar att vi var uppe och kunde gratta honom ordentligt! Istället får jag göra det i efterskott när vi kommer upp. Vilket jag inte vet när det blir eftersom det känns fullt upp med Selmas inskolning. Är mån om att det ska gå bra för henne, känns viktigt att hon känner sig trygg om hon ska gå där. Igår och idag har hon stannat över lunchen, men utan större framgång än så länge. Ett par tuggor är allt som gått ner. Brukar det vara så från början? Maria (hennes fröken, sa att det var så stor omställning från att sitta lugnt vid bordet hemma till att äta med 18 andra barn. Får försöka ge det lite tid, men samtidigt blir jag så stressad när det gäller mat. Hela hennes humör, sinnesstämning och sömn beror ju på maten. Bara att vänta och se antar jag. Men aj vad jobbigt det var när Tommy lämnade henne där igår och idag. Hon är ju fortfarande vår lilla lilla bebis, vill vara där och övervaka henne, ibland är det väldigt svårt att släppa taget!

Klockan 09 imorse tågade min älsklingar iväg mot ännu en dags inskolning. Själv snörade jag efter frukost på mig träningsskorna och hurtade iväg på promenad. Hade siktet inställt på att gå en timme, men blev nog snarare 50 minuter bara. Fick så ont i magen precis efter att jag vänt tillbaks hemåt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Magvärken har återkommit då och då under dagen, och jag känner mig inte riktigt 100 mellan de stunderna heller. Vet inte vad som är galet med magen, men nåt är det. Kanske har nåt samband med värken/illamåendet som brukar uppenbara sig på kvällarna efter att jag slumrat i soffan. Har gjort det jag kunnat för den ikväll iallafall, fick i mig lite hälsorfil och hoppas att det gör susen.

Ska börja göra kväll nu så kanske man hinner titta lite på Grey´s, beroende om Semlan behagar att somna förstås, var ju helt slut efter dagis och sov middag ända till 15.30 idag.

Är lite halvknäckt efter en halvdags inskolning på dagis. Var så skönt att komma hem, laga lite lunch och sen sätta sig här och koppla av medan stumpis sover middag. Det jag nästan tycker är mest jobbigt förutom ljudvolymen är att man mest går omkring och känner sig överflödig. Visst kan man ge sig in i leken med alla barn, men om jag ska vara ärlig så har jag inget större intresse av att underhålla dem. Mitt barn andras ungar ni vet.. Fast det stämmer inte riktigt det heller, för är det någon vi har närmre kontakt med, någon av Semlans kompisar, då tycker jag det kan vara roligt. Men sådär med vilt främmande barn.. nej tack, då står jag hellre över.

På var och varannan blogg jag läst den senaste tiden har det dragits igång viktprojekt till höger och vänster. Jag både imponeras och förundras hur människor orkar och hinner med. Imponeras över att man kan vara så motiverad att man står emot alla frestelser man utsätts för varje dag, samt även utsätter sig själv för all denna fysiska ansträngning. Jag vet att det är svårast från början, då sockersug och liknande ska lämna kroppen, och att man i efterhand inte betraktar träning som en plåga utan snarare en ren njutning, men att utstå vägen dit. När krafterna och humöret tryter och målet känns långt borta. Ibland kan jag önska att jag också hade den förmågan och disciplinen, men i längden tror jag att både jag och mina närmaste som ska stå ut med mig mår bäst av att ta den lugnare varianten, även om det inte ger lika snabb effekt. För bra mat och lite extra motion märks det också om man levt på fel sätt en längre tid.

Tycker jag gjorde det bra igår när jag stod emot frestelsen till snabbmat när vi värmde småttingarnas mat på Sibylla :-) Ett steg i taget kommer man långt med i slutändan!

Ska försöka resonera på liknande vis med mig själv nu när jag tänkte ta tag i lite städning härhemma. Ligger ju saker tamme tusan överallt. Och hur jag än plockar så finns det alltid mer, och nytt att ge sig i kast med.

Sen är det ju även lockande att bege sig ut i solen som lyser så härligt just nu, för på mig stämmer det faktiskt: Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.

Tyvärr fick vi inte njuta av att kliva upp till ännu en härlig vårdag imorse. En stund såg det ut som att solen skulle skina igenom, men den orkade inte riktigt. Selma och jag trotsade vädret och begav oss till lekparken i Boulognerskogen tillsammans med Therese och Emelie. Var inte nån riktig fart på nån av tjejerna idag, men tror vi valde lite fel tid på dagen, för nära mat och sovdags. Får kanske göra ett nytt försök framöver för det finns så otrligt mycket roliga saker för de små att göra där. Nästan så man blir sugen att prova dem själv.

Var lite taggad att ta en rensa-städa-plocka ihop-dag när vi åkte hemåt, men luften gick ur mig nånstans mellan mat och dusch. Är ju en otrlig vädermänniska, och det känns verkligen idag. Är nog inte vidare rolig att ha att göra med såna här dagar. Hittar ingen inspiration eller energi till lek eller umgänge när det är grått och trist utanför fönstret.

Imorgon trodde jag att jag hade ett inbokat besök på AF, men det var tydligen på onsdag. Så det är väl bara inskolning två timmar på förmiddagen som gäller imorgon då. Är lite tveksam till att gå nu när hon äntligen börjar bli lite bättre i förkylningen, men vi har väl inget val. De säger ju att de kan vara förkylda de första 1-2 åren på dagis, men det måste väl ändå vara en överdrift? Hur skulle då nån arbetsgivare stå ut med alla vab?

Ligger en film som Tommy hyrt på hallbyrån till ikväll. Är lite sugen på att gå och kika om det är nåt sevärt, men kanske ska vänta och låta det blir en överraskning. Tyvärr kan det bli en dålig sådan så älsklingen inte är den bästa på att välja film som passar mig i smaken.

Avslutar med några bilder från denna påskhelg.

-Selma har just öppnat sina påskägg

-Lillstumpan äter choklad för första gången (ur påskägg fr. mormor o morfar)

-Leker på gården med tremänningen Wilma

-Dagens bilder från lekparken, klättertåget och safaribilen.

Klockan är bara 20.00 men jag är redan trött. Vi har varit i farten precis hela dagen. Direkt efter frukost imorse gick vi ut hit på gården, blev ute i över två timmar eftersom grannarna också kom ut och tillsammans städade vi upp på allmänningen mellan husen. Selma lekte tagvis med deras lilla tjej Wilma, men jagade mest deras stackars katter.

Efter lunch åkte vi en stund till Valbo, men det var mest jobbigt att gå där idag, var så otrligt mycket folk. Har en aning om att det kan vara för att både Scotts och Lars Kristerz spelade där under dagen..

Kom hem lagom till att det var dags att börja med middagen. Direkt efter gick vi ut igen. En promenad i området, lite lek i en ny lekpark och till sist en cykeltur. Tror ni man somnar ovaggad ikväll?

Hoppas det är Sanningens ögonblick ikväll trots att det är påskdagen. Tycker det är konstigt resonerande när de sänder sämre tv-program under helgdagar när så många är lediga och har möjlighet att vara upp länge och titta på tv. Är ju alltid sämst program på helgerna, hur kan det komma sig?

Var egentligen meningen att vi skulle åka till Stockholm idag på Junibacken, men såhär i efterhand kan jag tycka att det var lika bra att vi stannade hemma. Onödigt dyrt med bensin bara för en så kort visit. Vore ju mysigare och roligare om man hade möjlighet att stanna över natten. Men det får väl bli när man har det bättre ställt så man kan ta in på hotell med gott samvete.

För några dagar sen skrev Tessan på sin blogg: "att vara förälder innebär även att man blir en sådan förälder man bestämt sig för att adrig bli". www.tessan80.blogg.se Jag kan inte annat än att hålla med efter den här dagen. Efter lunch när Selma skulle sova sin vanliga middagslur tog Tommy henne med sig för att åka en sväng med bilen. Det är nästan det enda sättet att få henne att sova på dagen när hon är såhär förkyld. Vanligtvis bruka hon sova ca 1,5 timme, någon enstaka gång 2. Idag när de inte kommit tillbaks efter tre timmar, började jag bli rejält orolig. Hon brukar heller aldrig få sova efter 15.30, för då är hon så svår att natta på kvällen, men nu var klockan 16.00 Ringde på hans mobil, men den hade han ju som vanligt lämnat hemma. Försökte ha is i magen, men blev mer och nervös för varje minut som gick. Tänkte på all rattonykterhet som brukar vara vanligt såhär i påsktider och såg hemska scenarion framför mig. Ringde mamma, inte för att hon skulle kunna göra nåt 30 mil bort, utan mest för att dela oron med nån. Och nu ska ni få höra nåt pinsamt: -Var t.om påväg att ringa akuten för att höra inkommande patienter när de slutligen dök upp härute på gården! En setn lättade från mitt hjärta då jag såg mina hjärtan i bilen.

Jag har alltid retat min egen mamma för att hon är så änglig av sig när det gäller oss barn/barnbarn, men nu vet jag hur hon känner för. För galopperar hjärtat iväg i oro är det svårt att tänka positivt och realistiskt. Då tänker man med hjärtat. I efterhand kan jag bara konstatera att jag blivit lik henne. Men å andra sidan är jag heller så än att jag bryr mig för lite.

Var så skönt när jag fick lillstumpan i min famn, kramade henne extra hårt och kunde inte säga nej när vi kom in och hon frågade efter en chokladbit, trots att det var dags för mat.

Hon är vårat allt, mitt älskade lilla Selmahjärta