Var lite låg hela förmiddagen. Vet inte vad som var fel, men antar att det är det vanliga, att jag inte kan förlika mig med tanken på att vi bor härnere. Var ute en stund före lunch, tänkte att Selma skulle få leka av sig sitt lite ilskna humör, men det funkade tyvärr inte. Blev iallafall bättre när hon sovit middag tack och lov.

Efter lillan fått i sig lite mat beslutade vi att åka till Ikea för att leta efter en ny (en till) hallbyrå. Insåg idag bär jag plockade upp resväskorna att vi har alldeles för lite förvaring till Selmas kläder, så nu ska iallafall en del av hennes ytterkläder och tjockare tröjor osv få bo där.

Fick en rabattcheck från Lindex idag också att om man handlade barnkläder för 300:- fick man 100:- rabatt. Var in och kikade men beslutade att ta det en annan dag när jag hade lite mer tid. Kände mig stressad då klockan tickade iväg och vi måste hem för att hinna med allt som skulle göras före kvällen.

Ser fram emot kvällens film -Yes man med Jim Carrey. Är inget stort fan av honom, men många har sett att den varit rolig så vi får väl hoppas de har rätt.

Anlitade kusin Robin till lite datorhjälp när vi var däruppe. USB-minnet hade nämligen slutat fungera, men efter många om och men fick han till det igen. Ska ta med det till Coop till en sån där filmkiosk och beställa framkallning av lite bilder. Tror jag bara har framkallat ett par månader efter Selma föddes, så har nog en 1500 bilder som jag skulle vilja ha som kort. Antar att jag kommer få ta det i omgångar, blir så jäkla dyrt annars, men så fort jag hittar ett jobb ska jag sätta det som första grej att göra av med pengar på. Vill inte att det ska bli som så lätt är annars -att det blir liggandes och ogjort. Har ju så mycket fina bilder på henne, stumpan våran. 

Ibland är jag glad att vi prenumererar på någon dagstidning. Jag är nämligen övertygad om att det förr eller senare skulle ge mig hjärnblödning. Har under de här dagarna hos mamma och pappa hunnit irritera mig på flera av ST:s (Sundsvalls tidnings) reportage som inte har annat syfte än att väcka sympati -många gånger i onödan. Det som tog priset var artikeln igår om skolmaten. 4-6/10 gymnasieelever påstod att skolmaten oftast var oätlig. Så fan heller. Tvivlar på att det blivit en sån försämring på de 8 år som gått sedan jag slutade gymnasiet. Saken är nog hellre den att ungarna blivit för bortskämda! Det ska serveras religionskost, vegetarisk kost, salladsbuffé, fil, mackor.. till dem som inte vill/kan äta det som står på menyn. Låt dem för fan vara utan om det inte passar. Det finns de som är allergiska, låt dem lägga mer krut på den maten istället så ingen blir sjuk. Jag betvivlar starkt att den mat de kommer laga den dag de flyttar hemifrån är så häv, så nog duger den som serveras att mätta magen med. Men felet är inte bara deras, utan även föräldrarnas som daltar och skickar pengar som de kan köpa alternativ mat, dvs. pizza, kinamat osv för. Inte konstigt att kraven ökar.

Är de hungriga så äter de, annars kan de vara utan tycker jag.

Sitter i skrivande stund i bilen påväg hem till Gävle. Saknar redan Thr.

Har haft en jättetrevlig kväll hos Elin, Claes och Sverre. Fick god mat i magen i form av grillat kött, grillspett, potatis och sallad. De var lika trevliga att umgås med som vanligt, och det var synd att det är söndag idag så vi var tvungna att göra en realtivt tidig kväll. Har ju en del att ta igen varje gång man ses eftersom det bara blir sådär högst en gång per månad när vi är häruppe och hälsar på.

Selma och Sverre är ju dessutom relativt jämngamla, så de leker rätt bra ihop. Förutom på slutet då båda var trötta, då blev det lite bråk om än den ena leksaken, än den andra.

Det är egetligen ganska konstigt, många av mina närmaste vänner idag, är de jag ibland under uppväxten haft vad man kan kalla ganska sporadisk kontakt med. Elin och jag t.ex., vi tappade på nåt sätt bort varandra lite grann efter gymnasiet trots att vi båda flyttade till Gävle för att plugga.

Även Therese.O var telefonsamtalen och besöken mellan oss långt mellan gångerna några år, ändå hittade vi tillbaks till varann. Det måste ju bevisa att man passar ihop som personer?

Summan an kardemumman: Jag är otroligt tacksam för alla vänner i mitt liv. Jag skulle inte påstå att de är så många att man behöver både händer ch fötter för att räkna dem, då skulle jag även räkna in det som jag kallar bekanta. Utan till vänner räknar jag sådana som man kan vända sig till när det är något, som ställer upp utan att man behöver be dem, och jag hoppas ni som vet att jag syftar på er, tar åt er rejält! Ni är guld värda!

Tiden mellan frukost och lunch har idag tillbringats hos min mormor. När vi kom var hon just på väg att gå upp på lagårdsbotten (utrymmet ovanpå själva ladugården), där hon har saker från en hel tidsepok. Ögonen går runt runt när man kommer in där, ni kan aldrig tro så mycket saker det finns där. Prylar från hela hennes och hennes familjs livstid. Möbler, krukor, leksaker, mängder med gamla kläder, redskap, inredning från hennes fd. butik och allt annat man kan tänka sig. Hon har äntligen kommit till skott och så smått börjat rensa där, så nu hade hon hittat en del prylar hon tyckte vi skulle ta igen, bl.a en, nej två, gunghästar.

Vi hjälpte till att kratta lite, var ju ändå så härligt väder ute trots lite blåst. Sen fikade vi på altan, och Selma hittade klädnypor som hon tyckte funkade bra som leksaker. Man tager vad man haver..

Passade även på att gosa lite med ”min” kissekatt. Nu är det ju inte längre min, men det var jag som först tog den när jag flyttade ner till Gävle. Inser idag att den har det mycket bättre häruppe, istället för att gå i band eller löpa mycket större risk att bli överkörd. Finns ju även en hel del mer råttor att jaga sådär nära skogen.

Är så skönt att vara hos mormor på sommarhalvåret. Hon bor så mysigt till, huset har ett högt läge och man ser ut över Ljungan och andra sidan dalgången på Getberget.

När vi åkte därifrån funderade jag lite på skillnaden mellan stadsmänniskor och de som bor på landet. Det är så mycket vanligare här att man ser gamla och slitna saker när man åker förbi gårdar. Nu menar jag inte det som nåt negativt, tvärtemot. Jag tror heller inte att det är för att folk här har mindre pengar än de som bor i stan, tvärtemot igen. Utan jag tror att det är mindre av det som idag är en regel snarare än ett undantag, slit-och-släng-principen. Man använder ofta sakerna till de är obrukbara, och köper inte hela tiden nytt för att man vill imponera. Nu tycker jag visst att man ska få unna sig nya saker, men ibland går det till överdrift. Det här är heller ingen generalisering, jag drar inte alla över samma kam, men en av mina djupare funderingar som jag kan ha när jag åker bil J När jag ändå kommit in på det här ämnet, måste jag berätta om nåt som vi hörde på, jag tror det var Oprah. Ämnet hade att göra med finanskrisen, att många i USA måste lämna sina hem, och även sina prylar eftersom de är så skuldsatta att de inte enes har råd att hyra en släpvagn. Sakerna som då blir kvar, kastas slutligen bort, eftersom organisationer som agerar som vårat Erikshjälpen, är så fullsatta med saker att de inte kan ta emot. De visade bildsnuttar där de hivade 40-50 tums-tv:ar rakt i sopcontainrar! Nån som vill dela ett flyg så kan vi åka och hämta lite saker? J

Nu börjar mina krafter för dagen sina. Vi fick en skön sovmorgon i morse och vaknade inte förrän 09.30 Hade fått sms av morgonpigga Elin, och efter ett samtal till henne bestämdes att vi skulle ta en promenad. Var ute längre än planerat, 1.5 timme hann vi röra benen innan det var dags att skiljas åt för lite lunch.

Hela eftermiddagen har tillbringats i Kälen även idag. Har målat klart lilla trädgårdsmöbeln, krattat, gungat Selma i säkert en timme, fikat och bara njutit av att vara.

När jag är däruppe undrar jag varför jag bor som jag gör. Visst är det skönt att ha nära till allt som man har i en stad, men själva sättet att leva är så annorlunda mot hur jag egentligen vill ha det som människa. På nåt sätt känns det som bekymren är mindre, glädjen närmre och livslusten större när jag är där. Frågan är om man fortfarande skulle uppskatta det lika mycket om man hade det så varje dag. Minns när jag var yngre, på sommarloven när någon kompis ville följa med upp dit. Jag var inte alltid med på de noterna. Kälen var mitt ställe, och inget jag gärna delade med mig av. Före Tommy var det också bara en pojkvän som fått följa med dit, och även hans besök ångrade jag efteråt. Jag tyckte helt enkelt att det var så skönt att inte ha några andra minnen än med min familj därifrån, det gjorde att det blev en fridfull och lugn plats dit man kunde fly om man ville slippa verkligheten en stund.

Var meningen att vi skulle grilla, men blev lata och orkade inte åka ner till Torpshammar för att hämta allt som behövdes. Istället blev det hämtmat från Vagabondo, kebab. Tyckte att vi kunde unna oss det efter allt pysslande och jobbande ute.

Har hunnit umgås lite med min kusin, Selmas fadder Marie också. Tror Selma uppskattar det lika mycket som jag.

Delar med mig av lite bilder så ni känner er lite mer hemma här i Medelpad ;)

Bild1: Thr:s egen blomsterhandel -Tunströms.

Bild2: Selma gungar med Marie

Bild3: Blåser såpbubblor för andra gången i sitt liv, Selma alltså :)

Bild4: Min vackra lilla tjej, visst är hon finast?

Hade planerat för några mysiga dagar i Torpshammar, men helgen fick en minst utsagt dålig start. Nästan framme i Sundsvall såg jag att Selma hade utslag på halsen. Tänkte inte så mycket på det eftersom det var ganska varmt, och antog därför att det var värmeutslag. Gjorde en kort paus i Sundsvall innan vi fortsatte till Torpshammar. Selma blev överlycklig när hon kom hem till mormor och morfar! Det blev däremot inte jag när jag såg utslagen som täckte hela hennes kropp när jag skulle byta på henne. Hela magen, benen, halsen och ända upp mot tinningarna, ja hela kroppen i stort sett. Antog direkt att det var allergi, och vi satte oss i bilen för att åka till primärvårdsjouren -dvs. tillbaks till Sundsvall, 6 mil.

För att göra en lång historia kort fick vi åka hem med antihistamin efter att de konstaterat allergi och nässelutslag. Dock hade vi inte räknat med att det skulle ta om, så runt midnatt var det dags för nästa tur mot sjukhuset. Älsklingen våran var trött, sjuk och helt förstörd. Lika förstörd och oroig var jag när jag såg hennes tillstånd. Tack och lov skrev de in oss över natten, och fick åka hem på fm idag, då var det mycket bättre med henne.

Eftersom det bara blev sex timmars nattsömn för stumpan, har hon tagit två vilopauser idag. Däremellan har hon hunnit lekt med sina kusiner, och på eftermiddagen/kvällen har vi varit i mitt paradis -Kälen. Har börjat oljat in en liten trädgårdsmöbel efter mig som Selma ska få. Tänkte även ge mig på att sy små dynor till dem så småningom.

Nu börjar tröttheten ta överhand, och vi ska snart göra kväll här, med förhoppning att denna natt får bli lugnare och skönare för oss alla. Nog med dramatik för denna helg hoppas jag.

Det är nog inte speciellt sent för andra, men när klockan blir över 20.00 börjar det bli dags för oss att göra kväll härhemma. Det gör att de gånger vi är ute nånstans efter att det börjar bli mörkt, känns det som att det är mitt i natten :)

Är hostig och harklig efter råluften som är ute ikväll. Vi kom hem för en stund sen efter lite lek i en park tillsammans med Therese och Emelie. Fick springa före dem hem eftersom jag fick sådär grönjävligt ont i magen igen, trodde ju att det börjat bli bra nu, men då blir det ett sånt här bakslag.

Var länge sen nu vi var ute så lite som vi varit idag. Nu när det varit sol har vi ju annars bara varit inne när det varit matdags eller middagssovning.

Igår var en härlig dag som avslutades med mycket skönt sällskap!

Underbaraste Malin och Arne kom in på sin resa nedöver landet. Önskar att vi kunde träffa dem 10 gånger så mycket som det blir idag. Är så skönt med människor som man helt och hållet kan vara sig själv med, sånt värdesätter jag. Orkar inte alls med bekantskaper där man måste göra till sig eller inte kan prata som man gör vanligtvis. Har nog blivit bättre på att sortera bort såna under åren. Känns som det bara tar på tid och kraft att hålla på så.

Var tänkt att jag skulle ringt högskolan idag, men tyvärr blev det inte gjort. Hoppas jag kommer mig för att göra det imorgon istället. Tänkte prata med nån på studievägledningen om möjligheten att läsa in en del ekonomikurser för att eventuellt kunna ta ut en ekonomexamen såsmåningom. Är ju inte alltför mycket som behöver kompletteras eftersom utbildningen jag redan gått innehöll så mycket ekonomi. Och nu när det ändå ser så mörkt ut på arbetsmarknaden känns det som att det skulle vara lika bra att göra som något annat. Hellre det än att bara gå hemma eller ge sig ut på nån värdelös praktik som AF så starkt förordar.

Trodde vi hade en bra månad denna månad, men nu när räkningarna är betalda ser det lika skralt ut på kontona som vanligt. Hade planerat att kunna göra Therese och Emelie sällskap på deras Sthlm-tripp, men tyvärr får nog det ställas in. Får bli en resa uppöver landet någon av kommande dagarna istället, tack och lov finns det ju inte lika mycket butiker där inne i landet som man kan göra av med pengar på :-)

Selma blev hemma från dagis idag. Vet inte om hon börjar bli förkyld, var ledsen när hon vaknade och tar med handen på ena örat. Sen höll hon kvar vällingen i munnen och ville inte svälja, så antar att hon kan ha ont i halsen.

Men vi ska göra oss klar nu och gå ut en stund, sen åka och handla lite på såna där ställen som man inte är på så ofta -ÖB, Lidl, Plantagen. Tänkte göra några klipp och bl.a köpa en grill, tvättmedel och toapapper.

Andra saker jag tänkt hinna med idag är:

-Disk (åh vad jag önskar mig en diskmaskin)

-Genomgång av Selmas urvuxna kläder.

-Boka tid hos syo (heter det fortfarande så?)

-Gardinbyte i sovrummet.

Får se väl vad som kan bockas av vid dagens slut. Har en förmåga att överge planerna för dagen m nåt roligare dyker upp. Samtidigt är det skönt att känna på kvällen att man fått nåt nyttigt gjort.