Har varit en lugn men mysig helg för oss. I fredags pysslade vi på lite här hemma.. finns allid nåt att plucka med tycker jag. Igår var vi till Valbi o vanlig ordning, var shoppinghelg där inför jul men inget jul-erbjudande som föll oss i smaken. Däremot fick Selma träffa en typ 2,10 lång Snurre Sprätt som gick onkring på köpis. Populärt var det :) Vi tog en middag på restauranten inne på köpcentret, 69:- för en jäättekebabtallrik. Jättegott var det, ett + att man fick ta kebabsåsen själv, tycker de brukar vräka på så mycket annars.

Idag har vi haft Anna, Johan och lilla Alfred här på besök. Hade inte träffas sen i maj så det var mycket att ta igen o prata om. Dom är såna där människor som man måt bra av att träffa. Positiva, vanliga och härliga. Ungarna lekte inte så mycket ihop. Satt och greade på var sitt håll, men det kanske blir när de blir lite större. Att vägar kan korsas på så många olika sätt. Anna är ursprungligen från Göteborg, och hade vi inte läst samma kurs på högskolan hade vi aldrig lärt känna varann. Men vi höll kontakten efter det och det är jag glad över. Synd bara att det tar ett tag att åka till dem, enda anledningen att man inte ses oftare. Fattig ursäkt egentligen!

De kom tidigt, så de åkte när det var dags för Alfreds tupplur. Nu i efermiddag har vi varit i Furuvik på julmarknad. Jättemysigt! Var lite snö i alla fall. Alla träd var upplysta, önskar jag tagit kort som jag kunnat lagt ut! Julstämning i allra högsta grad! Selma fick träffa tomten och fick även ett paket av honom.. Hälsade också på Nicke Nyfiken som var där på besök :)

Inhandlade en fin väggljusstake från Nusnäs i form av ett härta i ekträ. Tommy har monterat upp det i hallen, kanonfint blev det!

Imorgon ska vi kanske på julbord med Therese, Emelie och Mattias, om vi tar oss råd.. Men skulle vara mysigt, och gott :P

Är så glad över alla mysiga människor omkring oss som gör livet ljust. Alla finns inte alldeles i närheten, men finns ändå där.

Tyvärr är det något namn jag önskat aldrig hade försvunnit från den listan, men såhär i efterhand är det nog inte mycket att göra åt. När det gått för lång tid och man tappat varann för mycket tror jag är svårt att reparera. Kanske aldrig var meningen att det skulle vara, eller så växte man isär som det så fint brukar heta. Är i alla fall glad för de som finns, och kunde jag skulle jag ge dem alla en julklapp för att visa hur mycket jag tycker om dem!