Blir så less på denna regniga och blåsiga sommar. Var tog solen vägen som var så lovande för en månad sen? Inte nog med att den lilla solbränna man hade nu så sakta bleknar bort, detta gråa väder har även varit en bidragande faktor till att så gott som alla mina blommor har fått bladmögel.

De flesta av oss (jo, du också), är ganska bra och snabba på att döma folk i förhand, dvs innan man känner dem. Så också jag, det sticker jag inte under stolen med. Idag har jag fått en anledning att försöka ändra mig.

Se vi flyttade tillbaks hit till området i juni -07 har vi funderat många gånger över ett par som bor flera radhuslänger "nedanför" oss. Kvinnan där städar så gott som varje dag, och då menar jag Städar. Det är ut med mattorna, dammsugning och t.om torkning av trallen utanför ingången. Efter att hon berättat för mig en gång när vi möttes i tvättstugan att de tagit lån på 60.000:-  att fixa uteplatsen för, har jag tänkt att denna människa måste ha en skruv lös.

Idag när Selma och jag stod här utanför gick hon förbi, och stannade för att prata. Vet inte hur vi kom in på det, men fick iallafall veta att hon förlorat tre barn och ett barnbarn. Då klarnade det i mitt huvud. Är ganska säker på att det är bakgrunden till hennes städmani och perfektionism. Nån sorts terapigöra eller störning som uppkommit pga det hemska som hänt.

I fortsättningen kommer jag inte betrakta henne som galen, utan däremot beundra henne. För jag har många gånger skrivit att jag inte skulle överleva utan min lilla Selma, vet att många tänker så om sina barn, men det är sant, skulle inte vilja vara utan henne på jorden en milisekund av mitt liv.