Har slösat bort 70 minuter av mitt liv på arbetsförmedlingen idag. Var kallad till något som hette jobbstart. Hade förväntningar på att det skulle vara en genomgång på hur man skriver ett bra cv, det lät liksom så på kallelsen. Och det hade varit bra om det varit så. Istället fick man sitta och lyssna på en dam som läste innantill från ett bildspel på datorn. Saken är den att varje papper och häfte hon gick igenom fanns i en mapp man fick vid inskrivningen. Kan de inte lägga pengar på att hjälpa någon mer konkret till att få jobb? Slöseri med pengar det där.

Funderade lite medan jag satt där och väntade på att hon skulle tugga igenom allt material. Vi befann oss i en lokal med ca 30 sittplatser. När jag kom in satt det 5-6 stycken där redan. Jag valde en stol på högra sidan mittgången, självklart i en tom rad. Så hade alla före mig också gjort. Varför gör man så? Jag menar inte att man måste tränga sig in på alla andra, men egentligen är det nästan lite omoget att inte kunna sätta sig bredvid en annan människa utan att tycka det känns konstigt. Är man rädd att inkräkta på deras privata sfär eller? 

Har fått stå ut med magonten idag också. Fått sprungit på toaletten med jämna mellanrum, och efter jag ätit något skär det liksom i magsäcken. Provade att ta en Losec efter lunchen idag, så nu hoppas jag att den ska göra susen.

Fick bli en middag på Ikea idag. Får bara i mig små portioner och därför fick det bli en barnportion ekologisk pasta med köttfärssås. Mycket god! Uträttade några ärenden därute innan vi åkte hemåt igen. Svängde in på vägen och hyrde en film och sen till Therese för att lämna hennes försenade examenspresent. Fick gott fika som vanligt, men med facit i hand skulle jag nog skippat kaffet idag. Ska späda ut det med lite Hälsofil nu så kanske det blir bättre. (Alltså inte blanda det med kaffet utan dricka det så det blandas med det redan druckna kaffet :)

Blev pinsamt påmind om att jag glömt några födelsedagar idag. Både Elin och Therese.O:s dagar hade jag glömt. Måste bero på att man är i min egen lilla bubbla av inskolning för stumpan nu. Skönt att ha något att skylla på så behöver man inte erkänna att man har extremt dåligt minne.

En viktig person som fyller år just idag är min kära pappa. Han fyller hela 55 år och jag önskar att vi var uppe och kunde gratta honom ordentligt! Istället får jag göra det i efterskott när vi kommer upp. Vilket jag inte vet när det blir eftersom det känns fullt upp med Selmas inskolning. Är mån om att det ska gå bra för henne, känns viktigt att hon känner sig trygg om hon ska gå där. Igår och idag har hon stannat över lunchen, men utan större framgång än så länge. Ett par tuggor är allt som gått ner. Brukar det vara så från början? Maria (hennes fröken, sa att det var så stor omställning från att sitta lugnt vid bordet hemma till att äta med 18 andra barn. Får försöka ge det lite tid, men samtidigt blir jag så stressad när det gäller mat. Hela hennes humör, sinnesstämning och sömn beror ju på maten. Bara att vänta och se antar jag. Men aj vad jobbigt det var när Tommy lämnade henne där igår och idag. Hon är ju fortfarande vår lilla lilla bebis, vill vara där och övervaka henne, ibland är det väldigt svårt att släppa taget!