Idag gör vi en ovanligt tidig kväll här i huset. Strax dags för välling för lilla damen innan vi drar för persiennerna och stänger den sista lilla kvällssolen ute. Har nämligen blivit lite si och så både med mat och sömn för lillan idag, så ska hon orka med morgondagen är det nog bäst såhär. Var ju till dietisten idag efter dagis och pratade om hennes oförmåga att äta bitar/klumpar i maten. Hon fick sitta där och äta smörgåsrån och hårt bröd och visa hur/att hon bet av osv. Skönt att dietisten också fick se att hon har väldigt lätt att kjöjas och sätta i halsen, så hon inte bara tror att man hittar på. Hon tyckte vi skulle ge det till tåls lite till och se om det blir nån ändring nu när hon börjat vara på dagis, men det är ju bara det att jag/vi som föräldrar är lite rädd när förskolelärarna inte verkar ta det på allvar, utan ger henne hela bananer och äppelklyftor. Vet inte vad jag skulle ta mig till om det skulle hända min lilla älskling nånting. Vill inte ens tänka på det.

Var ute här på gården en stund före middagen. Bli lätt så att om en barnfamilj går ut är snart alla ute på nåt konstigt sätt. Skoj tycker Selma som gillar att leka/titta på andra barn och inte är rädd att ge sig in i leken med dem.

Har just fått reda på att vi är bjudna på dop samma dag som det är klassfest för våran gamla högstadieklass. Nu vet jag inte hur jag ska välja, och har för mig att avgiften till klassfesten ska vara betald i slutet av den här månaden.

På ett sätt vill gå på dem båda, och det kanske jag skulle hinna. Förmodligen är dopet runt 12 skulle jag gissa på, och om man inte går på ev. mottagning eller vad man ska kalla det efteråt hinner vi upp till Sundsvall tills vi skulle träffas. Samtidigt så tycker jag att det blir så stressigt, helst för lilla Selma som isåfall skulle få ha mormor och morfar som barnvakt resten av kvällen. Vill ju inte bara lämna av henne där och åka. Har ju varit lite velig ända sedan jag fick inbjudan om klassfesten om jag ska gå eller inte. En del av mig skulle tycka att det vore jätteroligt att träffa alla igen, medan man fasar för ett scenarium som filmen Klassfesten, där alla skryter vitt och brett vad man åstadkommit på de år som gått sen man träffades sist. Ska min nyfikenhet få vinna eller ska jag ta det säkra före det osäkra och skippa skitsnacket?