Sitter och väntar på att middagen ska bli klar. Mamma står för dagens meny, potatis och skinkstek med sås. Selma är igång igen efter en stund middagsvila. Hon var nog ganska trött efter all lek med kusin Alfred. Han och syrran var här en bra stund, och de lekte riktigt bra tilksammans, trots att det skiljer över tre år. Eller leker.. Selma tittade mycket på när/hur Alfred lekte, samt vaktade sina leksaker vissa stunder :) Vid 14-tiden dök min mormor upp, hon var nog sugen att träffa Selma en stund, blir ju så långt mellan gångerna.

Vi funderar på att åka och gratta min kusin Robin som fyller 19 år idag. Har inte köpt nån present, men antingen kan vi väl ge han pengar, eller också får han presenten vid ett senare tillfälle. Svårt att veta vad man ska köpa till killar i den åldern också.

Angående inlägget sen tidigare.. Hur vet man att man gör rätt val för sina barn? Jag anser ju att det allra bästa för Selma vore att få växa upp på en plats som här i Torpshammar. Dels har hon mycket släkt och vänner omkring, vilket både kan vara roligt och kännas som en säkerhet om det skulle hända nånting. Men funderar på hur det påverkar en 1-åring att dras upp från den plats hon levt på sen hon föddes. Hon är ju van vid naturen runtomkring, våra vanor och rutiner. Sen en sån sak som att hon inte skulle ha kvar Emelie så nära. Vet ju att hon tycker så mycket om att leka med henne. Tycker ju även jag om hela den familjen, så det vore en av de största nackdelarna med att flytta.

Tycker ju väldigt mycket om Gävle som stad. Ganska nära till natur, även mindre grönområden i centrala stan. Och det har ju med åren blivit som hemma det med. När vi flyttade upp pga. jobb -06 längtade jag ju väldigt mcyket tillbaks. Jag är nog lite sådär... att jag ibland tycker att gräset är grönare på andra sidan.

Hursomhelst såg att det faktiskt fanns en del jobb att söka häruppe nu, såna som kan vara aktuella både för min och Tommys del. Får väl börja i den änden, och fundera lite mer på resten.

I förrgår när vi skulle åka och handla på eftermiddagen, skulle jag som vanligt klä på Selma. Letade febrilt efter hennes overall, tills det slog mig -jag packade aldrig in den i bilen innan vi for hit upp! Allt annat lyckades jag få med.. men ingen overall. Ringde Elin, och som tur var var de hemma, så vi fick låna en overall efter Sverre, men skämdes lite över att ha glömt våran. Började fundera på vad jag är för förälder egentligen, en tankspridd en iaf.

När jag kommer hit upp ( hem2 som Linnea kallade det) kommer jag alltid att tänka på vad lyckligt lottad jag är som hade en sån bra uppväxt. Tommy och jag brukar diskutera skillnader mellan skolorna vi gick i, och jag har ännu inte kunnat hitta nåt negativt med grundskolan här i Torpshammar. Har enbart positiva minnen därifrån, var nästan så man inte ville vara hemma ens de gånger man var sjuk. Och det är mer än vad man kan säga om barnen nuförtiden. Tycker det börjar redan så tidigt att de försöker lura sig till lediga dagar. Nog för att det är mycket som stängt här på byn sen dess.. postkontoret, banken, Statoil, disktriksmottagningen osv, men ändå är det alltid samma känsla att komma "hem". Går man på Konsum, så alltid träffar man någon man känner, och skulle inte så vara fallet så åtminstone någon man känner igen och hejar på. Vill ge Selma en lika positiv uppväxt som jag fått, och vet inte om det känns som jag kan det där vi bor nu. Hade det bara varit jag som skulle besluta, hade jag tagit en chansning, flyttat upp och hittade jag inte nåt jobb så kanske jag skulle satsa på att starta nåt eget. Det viktigaste för mig är trots allt att ha sina nära, nära. Får återkomma till funderaingarna om det här lite senare, nu skulle syrran och Alfred komma hit så ska plocka ihop lite av Semlan leksaker innan.