Igår kväll när jag skrivit ett långt inlägg och klickade på "spara inlägget", loggades jag ut från blogg-sidan och inlägget var borta. Så iriiterande när man suttit och ägnat tid och energi åt något som är helt borta på ett ögonblick.

Hade skrivit om de senaste dagarna. Om vårt besök med Therese och Emelie på bokrean, långpromenaden hem, lite åsikter om personer i vår närhet och klagomål på våra förbannade grannar som kan brinna i H*tet.

Igår vid den här tiden var jag på väldigt bra humör. (Förutom inlägget som försvann.) Ikväll känner jag mig mest iririterad på det mesta. Mest på Tommy kanske. Han var på anställningsintervju idag, och det känns som han alltid har en anledning till att vi ska bli kvar och bo härnere. Det är inte det att jag helt och hållet vantrivs, det finns fina och bra grejer med Gävle också, men ni som känner mig vet att jag längtar hemåt nu. Mest är det väl för att få familj och vänner nära, här är familjebanden inte så starka.. Förut tänkte jag inte så mycket på det, men sen vi fick lillgumman har det blivit så uppenbart att jag känner mig tryggare med andra närmare inpå. Här har vi bara oss själv att lita till.

Tog mig lite egentid och stack iväg en stund själv till brudarna på Smaragdvägen. Fick jättegott fika och prata av mig lite, tack för det! :)

Trodde sen att en middag ute skulle göra mig på bättre humör, men det enda kebabtallriken orsakade var en klump i magen.

På vägen hem åkte jag in och hyrde en vad jag hoppas är "må-bra-film", -dvs en sån som höjer humör och mod på en. Blev komedin "Step brothers" som kommer åka in i dvd:n om en stund. Håll tummarna att den är värd sina 35:-