Det var det jag satt och funderade på i bilen på väg ner till stan med mamma. Här hemma innan vi åkte hade jag skämtat ganska mycket, var på bra humör så jag skojade och retades lite. Sen när mamma och jag blev ensamma, tog jag automatiskt en mer dämpad och allvarlig attityd eller vad man nu ska kalla det. Märker ni också att ni förändras beroende på vilket sällskap ni har? Inte för att jag på nåt sätt måste göra mig till för min mamma, vet helt inte varför det blev så. Och när jag började fundera så är det nog många människor jag gör samma sak med när jag träffar dem. Förändras både i humöret och hur jag pratar. Nu menar jag inte det där med att man inte kan vara sig själv med alla, utan mer ofrivilligt förändring. Likaså har jag märkt att även fast att jag kan vara helt mig själv med flera kompisar, vill jag upprätthålla en positiv och "stark" bild av mig själv även de gånger jag är nedstämd eller besvärad av något. På samma sätt kan jag automatiskt anta en mer dämpad, negativ och klagande attityd med vissa. Och dessa personer behöver inte alls vara negativa själva, konstigt va? Varför blir det så?

Medan jag sitter här och skriver har Tommy vispat till Chokladmousse med latte machiato-smak lördagen till ära. Tror jag har blivit sympati-gravid med Tessan eftersom många av "symptomen" jag hade när jag väntade Selma har visat sig den senaste tiden. Och jag VET att så inte är fallet. Ändå är jag hungrigare än vanligt (vaknade 06 imorse av att magen kurrade),har stort sötsug, har ibland mått illa på morgonen och kastar i mig maten vid måltiderna för att sedan må dåligt efteråt. Funderar på om det kan vara min spökande magkatarr som tänker ge sig till känna igen. Får kanske ta och lägga om matvanorna lite så det rättar till sig.

Här blir det iaf ingen melodifestival ikväll. Tycker det inte är värt att se som det är upplagt nuförtiden. Och så slipper jag ju se Jessica Andersson med, för hon lär väl av åbäkat sig in i programmet på ett eller annat sätt som vanligt den skrikan :-O)

Är ävldigt tyst och tomt här hemma för tillfället. Selma är ute och leker med mormor och morfar. Blir dragen på pulka som hon älskar. Jag har passat på att pyssla lite medan, och grejar med middagen. Blir lite senare mat idag, har ju varit i kyrkan och hämtat Selmas dop"present". Blev lite besviken, var bara ett pappersark med hennes namn och dopdatum på, trodde det skulle vara nån liten pryl. Nästa gång vi åker upp till Torpshammar måste vi in till kyrkan där och hämta hennes dop-ängel tror jag det var. Den var i glas, tycker det känns riktigare på nåt sätt. Var ganska många barn och föräldrar där. Emelie med fam. var ju också där, och de kan verkligen hålla igång de tjejerna! Var fikastund efteråt, och de sprang och härjade värst av alla fast de var bland de minsta :-)

Blev lite jäktigt innan vi skulle dit. Var ner med mamma på stan och letade byxor. Hittade tyvärr inga. Men ska prova lyckan i Valbo imorgon tror jag. Vi åt lunch på 9:an igen. Var roligt att vara ute bara mamma och jag för ovanlighetens skull. Med tanke på det så funderarde jag på vilken slags stämning och vad för slags språk man har beroende på vilken man umgås/pratar med. Ska återkomma till det i nästa inlägg, men nu måste jag se så inte köttet blir vidbränt.